söndag, juni 24, 2007

Med livet som insats...

... har jag jobbat i trädgården idag.
Kliade bort en ruva på benet och såg till min fasa att jag höll en fästing i min hand.
Äckligt!!!
Det blev en grundlig genomgång av alla skrymslen.
Det kliade ju överallt!

11 kommentarer:

Tankevågor sa...

Fästingar tycker jag INTE om. Jag vet inte ens varför såna finns? Allt i naturen verkar ju ha en funktion och mening, men fästingar? Finns det någon som äter dem? Har de ens någon naturlig fiende? Mer än oss människor alltså.

Annela sa...

Åh, fy vad äckligt! Död åt alla fästingar!!

Linda sa...

Londongirl: jag tycker de är skitäckliga!
Det är min fasa att en sak sätta sig ordentligt på mig.
Detta var min första...
Selma har bara haft en enda.
Tror inte de har något syfte överhuvudtaget.

Annela: jag håller med dig fullständigt!

Lilla B sa...

De är verkligen otrevliga. Plockade sju stycken från katten igår trots att han fått Frontline, fästingmedlet.

Anonym sa...

jag bara säger Gläck...fy fasiken för dessa djur.
Hoppas det var en ofarlig en

Anne sa...

Huff og min. Pass på godt ogaå i etterkant.

Linda sa...

Lilla B: Frontline funkar jättebra på Selma, men hon är nog en petig lien dam, för hon "fnattar" sig så fort något kryper på henne.

Gunnel: Gläck???
Vilket roligt ord :)
Jag tror nog att jag ska överleva, det syns bara en liten prick idag, men jag håller koll ändå.

Anemone: tack för omtanken, jag ska noga kolla mitt ben!

Ingela sa...

Vi slipper fästingarna också. Men andra blodsugare finns det gott om!

Lustigt att du skriver "ruva". Är det sårskorpa du menar? Här hos oss säger vi "ruga". Skorpa använder jag aldrig, det är äckligt att använda ett mat-ord i det sammanhanget.

Linda sa...

Ingela: ja, ruva är en sårskorpa :)
Tänkte inte på att det var dialekt :)
Tycker inte heller om mat-ord i det sammanhanget.

Villa Nian sa...

Fästingar...brrrr... min stora skräck i livet! Usch har dom nått skåne nu? Hur pass vanligt är det med fästingar hos er?

Efter att jag flyttat hit så får verkligen anstränga mig för att ta mig över en äng. *bbrrrr*

Linda sa...

Tina: de är jättevanliga, tyvärr.
Ja, här ute på landet i alla fall.
Vår gamle katt, Måns, prenumererade på fästingar.
Han gillade att parkera under granarna och ligga där och spana mesta tiden av dagen.
Inte brydde han sig om något kröp på honom ;)