En alldeles ljuvligt vacker morgon.
Svalt, på gränsen till kallt, men med strålande sol från en klarblå himmel.
Jag är ingen morgonmänniska.
Jag behöver en stund för att komma igång.
Lite lugn och ro.
Kaffe.
Definitivt inget prat. Då kommer huvudvärken som ett brev på posten.
När man så kommer utanför dörren och möts av morgonens första solstrålar, då är det gott att leva.
Uppdatering 15,00
Nu är det en timme kvar till man ska gå från jobb och då är himlen alldeles grå och regnet hänger i luften.
Säg den lycka som vara för evigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, i morse när jag promenerade vovven sken en underbar höstsol och när jag till slut pallrade mig ut för en lunchpromenad så var det helt mulet... Blev så snopen!
Skicka en kommentar