
Morgonen började kvart i åtta, då väckte Selma mig med jamande.
Ni som har hört hur en katt med ett byte i munnen jamar, kan förstå hur det lät.
Men Selma hade inget byte i munnen (tack och lov :)) inte ens en leksak.
Jag tog upp henne i famnen och vi borrade ner oss under täcket en stund till.
Kvart över åtta bäddade jag, gick ner och satte på kaffe, på med slöffserna och utanför dörren mötte jag våren.
Solen värmde mina bara ben och jag blev alldeles tårögd.
Efter en dusch åt jag frukost till Vasaloppet, sen bar det av till kyrkan.
Vi sjöng, fick syndernas förlåtelse och vandrade välsignade ut till våren.
Hem till lunch och kaffe, lagom för att se Oskar Svärd vinna Vasaloppet för tredje gången.

Efter lunch satte vi oss i bilen och åkte söderut, mot havet.
En kvart, tjugo minuter senare är vi där, i ljuset.
Solen lyser så starkt och speglar sig i vattnet så jag ser inte vad jag fotograferar, jag bara hoppas och tror att det blir bra.

Solen värmer, halsduk och vantar ligger i väskan, de behövs inte.
Fast det inte ser så ut, så var det många ute och mötte våren. Alla hälsade så glatt och hundarna badade.
Än dröjer det ett tag innan vi badar men det såg helt klart inbjudande ut.
Vindkraftverken står stilla, det är ingen vind att tala om...
Vi njuter.

Under varmare årstider går här fullt av får och betar och njuter av utsikten, ca 10 meter från vattenbrynet.
Snacka om havstomt :)
Så, i en handvändning står vi ett vitt landskap, dimman väller in från havet och det blir kallt, riktigt kallt.
Det blåser från havet och vinden biter i kinderna.
Hur kan det bara vända så snabbt?
När vi kommer tillbaka till bilen, är vi alldeles blöta i håret.
Tog vi det där doppet ändå?

Man hittar så mycket när man vandrar på stranden, mycket som påminner om naturens gång, men mycket som inte alls hör hemma där.
Jag samlade dagens strandfynd i ett eget inlägg här nedanför.
Titta gärna in :)
Nu blir det en kvällsmacka och stor kopp te här hemma i stugvärmen.
Våren har varit här idag och gårdagens huvudvärk är endast ett minne blott.