För snart två år sedan drabbades Selma av extrem klåda, hon slickade, bet och rev av sig pälsen på utvalda ställen, och när pälsen var borta fortsatte hon så att hon fick stora sår på kroppen.För ett år sedan började Selma en kortisonbehandling och den hjälpte henne jättebra.
Hon äter fortfarande kortison men vi har trappat ner under en lång tid och vi börjar närma oss slutet på medicineringen.
Vi fick en tid på Djursjukhuset för kontroll och provtagning för att kontrollera att allt var bra.
Idag fick vi provsvaren.
Vår lilla tös har skyhögt sköldkörtelsvärde.
Jag ringde direkt tillbaka till veterinären och hon ringde i sin tur in ett recept till oss som vi hämtade en kvart senare.
Nu ska Selma äta mer medicin och om två veckor ska hon på återbesök för nya provtagningar.
Jag har försökt läsa mig till information på nätet men slutade leta, jag hittade den ena mer skrämmande artikeln efter den andra.
Jag fick i alla fall klart för mig att det är ganska vanligt, men varför Selma?
Jag tycker att hon har haft nog...
Hennes journal är ganska lång vid det här laget:
- inget tarmludd
- biter av sig pälsen på bröstet
- urinvägsinfektion
- hudproblem med stora sår som följd
- urinvägsinfektion, igen
- slår ut alla tänderna
- och nu det här...
Usch, jag känner mig så orolig.
Tina: kan inte du lite om detta?
12 kommentarer:
Usch, jag förstår precis hur du känner dig!
Tur ändå att ni fick svar på vad det kan vara så att hon får rätt medicin...
Håller en tumme för att hon blir bättre och att det har något positivt att säga efter nästa provtagningar!
Stor kram!
Stackars lilla Selma. Jag håller alla tummar för henne, att medicinen hjälper. Krama henne från mig.
Men lilla gumman....förstår din oro Linda. Men du ska veta att här håller vi alla tummar och tassar vi har (och de är många) för lilla Selma och att medicinen ska hjälpa. Kram.
Hon har ju verkligen fått sin beskärda del av elände, din lilla Selma. Hoppas att hon svarar bra på medicinen. Vår ena katt bet också av sig pälsen på mage och ben och varken vi eller vet kunde begripa vad det var, men det visade sig, att våra nya grannar hade katt och detta kände vår Molly av, och blev stressad av, så när grannarna flyttade, så slutade hon bita/slicka av pälsen och blev bra igen.
Vi håller tassar och tummar här med. Hon är så vacker, er Selma.
Kraaam!
Stackars lilla Selma. För högt sköldkörtelvärde kan man ju bli helt hysterisk av! Hoppas nu att medusinen hjälper.
Stackars Selma! Hoppas medicinen hjälper henne, håller tummarna!
Kram till dig Linda, Jag förstår att du oroar dig.
Lilla Selmakatten! Stackarn! Nog har hon haft sin beskärda del av sjukdomar. Hoppas medicinen kan hjälpa henne!
Mossfolk: man blir ju så rädd att hon ska försvinna från oss...
Jo, jag vet att den tiden kommer, men inte nu!
Tänk om hon kunde berätta hur hon mår.
Kram
Monica: du får en myskram tillbaka från Selma, hon kelar så gärna :)
Londongirl: jag kan bara tänka mig hur många tummar och tassar ni har :)
Det är lite jobbigt när hon inte svarar på mina frågor, men hon beter sig ju precis som vanligt, och det borde ju vara positivt. Kram
Mildamakter: det är inte klokt att en katt kan märka av sådant, som att grannen har katt.
Skönt att de flyttade ;)
Nu gäller det att proven är bättre om några veckor.
Ellis: hon är en liten skönhet :) (och det vet hon så väl om... :))
Stor kram.
Matildas Fikarum: det är nog mest jag som är hysterisk, Selma verkar tar det med ro och är precis som vanligt... Tiden får utvisa hur hon reagerar.
Qi: hon är ju en del av familjen och det är så svårt när man inte kan få svar av henne själv hur hon mår...
Tack för tummarna :)
Kram
Annika: ja, man tycker ju att det räcker nu, det är ju ingen hejd på eländet.
Jag hoppas, jag med....
Lilla gumman. Det var inte lite hon har gått igenom.
Jag håller mina tummar för att allt kommer att gå bra nu med ny medicin.
Ja,jag suckar och säger som alla andra här ovanför.
Usch, så hemskt när djur blir sjuka!
Gunnel: ja, hon har hunnit med en hel del...
Tur i oturen att hon var på årlig kontroll för kortisonet så att de hittade detta, kanske har vi motat det i dörren...
Elisabet: man känner sig så ledsen och maktlös och inte kan hon berätta hur hon mår heller...
Skicka en kommentar