onsdag, mars 14, 2007

Våren fortsätter sitt framtåg i Skåne, det är ljuvligt väder och allting går i en rasande fart.
Vår kaprifol på södervägen är utslagen och pionskotten lyser röda mot jorden.
Jag har satt en stor påsklilja vid dörren som snart lyser välkomnande gult :)

Ännu en leverans från bokrean damp ner i brevlådan idag, jag är nog uppe i 20-talet böcker nu... Vågar inte titta efter fler böcker :)
Läser just nu Magdalena Graafs biografi - "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" och den kan jag rekommendera.



Idag, den 14 mars, skulle min morfar fyllt 75 år.
Jag har varit på minneslunden här i byn och tänt ljus och satt en blomma.
Tänk, för lite drygt fyra månader sedan fanns han fortfarande här, med oss...


18 kommentarer:

Tankevågor sa...

Vissa människor bär vi med oss hela tiden trots att de inte är kvar så är de det ändå...Kram

Bloggblad sa...

Ljuvligt vacker blomma! Jag håller med londongirl. Vi har ju hela den äldre generationen i himlen... m.a.o. är det vi själva som är den äldre generationen i vår släkt...

Linda sa...

Londongirl: det är ju så vi lever vidare, så länge någon minns så länge finns man... Kram

Bloggblad: egentligen är jag inte så glad för nejlikor, men de håller sig fina så länge utomhus.
Någon gång hamnar man ju där, sist på generationsstegen...

Anonym sa...

Det konstiga är att livet går vidare. För det syns om inte annat i det översta du har skrivit i ditt inlägg idag.
Sen tror jag, att när tiden är slut för oss, då sammanstrålar vi med våra nära och kära igen.

Anonym sa...

Så rätt, så länge vi minns finns de kvar hos oss. Kram!

Härligt vårväder ni har, jag längtar så, än så länge är det bara knoppar i trädgården.

Linda sa...

Gunnel: jo, men det går ju vidare.
Jag tror inte morfar hade blivit gladare för att vi hade stannat upp.
Jag är helt övertygad om att morfar och min farmor sitter "där" och håller koll på oss.

Tina: knoppar - men då är det ju nära :)
Det är en fantastisk tid som kommer nu. Kramar

Lilla B sa...

Utslagen kaprifol?!

Linda sa...

Lilla B: jag som precis var och skrev hos dig :)
Jo, den är utslagen - bladen alltså.
Jag kan visa en bild imorgon.

Linda sa...

Bettankax: och jag fick tag i mormor när hon stod med ena benet utanför dörren :)

mossfolk sa...

Nu ska här sys kläder?!
Det låter nästan som att jag får ladda för sommar när jag ska ner till skåneland i påsk :)

Jättefina blommor!

Linda sa...

Bettankax: ja, det lät så, vi får väl gagga mer en annan gång :)

Mossfolk: ja, det är jätteroligt att sy och när man är lång, som jag, så är det inte alltid så lätt (läs: skitsvårt) att hitta byxor tex.

Å, ska du till Skåne i påsk?! Jag hoppas att vårvärmen har etablerat sig då. Vinterjackan är bra på morgonen men lite för varm på eftermiddagen :)

Ingela sa...

Min mormor dog i februari vid 103 års ålder. Fast hon var så gammal och hade levt färdigt (som hon sa själv) så saknar man henne. Men farmor har fyllt 97 i dag så jag har varit hos henne och hjälpt till med kalaset.

Ingela sa...

Och vad lustigt, nu ser jag, vi har båda tagit bilder av spretande träd mot himlen i dag!

Linda sa...

Ingela: du har bra gener att brås på, det märks :)
Så länge man får vara frisk och må bra så är det ju härligt med så långa liv!
Det måste vara underbart att prata med dessa människor.
Förstår att din farmor behövde lite hjälp idag :)

Det blir många foton mot himlen nu, man har saknat den blåa färgen!

Monica med yffen sa...

Din morfar lever med, det är sant, och han lever med längre i och med allt fint du skrivit om honom på bloggen. Annars hade vi som läser inte vetat något om honom.

(Du har en utmaning hos mig, på min "gamla" yffeblogg, (där jag är inloggad nu).

Linda sa...

Monica: tack för de fina orden.
Ni var ett jättebra stöd och bollplank för mig under hösten, men det vet ni redan hoppas jag.

Jag kollar in utmaningen, men jag får spara den till imorgon - nu MÅSTE jag gå och lägga mig :)

JULIEK sa...

Så fint med blommer og ljus til din morfar. Ja er det inte konstigt at tenke på. Han var her ju nyss. I perioder i livet føler man at dom som er borta faktisk er ganska næra, men det er skønt at kjenne så iblant. Kram til deg : )

Linda sa...

Julie: tiden går så fort...
Men så länge vi minns våra nära och kära så är de med oss.
Kram