måndag, mars 26, 2007

Första dagen på tre veckor som jag satt vid mitt eget skrivbord på jobb. Inga högar dock (nu kräker Matilda :)) men ett ton mail mail att gå igenom och bara att komma igång tog evigheter.
Så var nog inte fallet egentligen, men det var så det kändes.
Dagen gick fort och jag gav mig hemåt i ljuvligt vårväder.
Jag stannade nästan hemmavid och köpte en hel låda med penséer! Och när jag kommit hem och släppt ut Selma så satte jag spaden i jorden. Härligt!
Det fanns fortfarande ork kvar, så trots lite ömmande muskler efter helgens bravader så packade jag upp mina krukodlade clematiser och lavendlar ur vinteridet. Lite putsning och vatten och sen fram i solen. Om några veckor, kanske till påsk, får mina trumpeter och potatisblommor komma upp ur källaren och se äkta solljus.

Micke fyllde bilen två gånger och körde till tippen. Nu kan man ta ett steg in i garaget :)
Många vändor kvar alltså...
Bilen är proppfylld med petflaskor och burkar som ska pantas imorgon - det blir en bra slant till fler vårblommor :)

Sen satt jag i soffan och njöt av en underbar dokumentär om björnar och log mest hela tiden.
Nu är det läggdags för den här kroppen.
Tänk vad lite fysiskt arbete kan få en att bli trött på ett skönt sätt.
Men först ska jag skrubba fingrarna rena :) Det syns att det är vår!

11 kommentarer:

Annika sa...

Visst är det en härlig känsla när man har ägnat sig åt kroppsarbete. man blir så skönt trött!
Låter som om du har fått en massa gjort! vad härligt! O, jag måste göra detsamma i min täppa. Har ingen inspiration, tyvärr!

mossfolk sa...

Härligt, du fick verkligen ny energi av vårvädret(?)!
Och vad fint ni måste fått det med nya växter!

Anonym sa...

Fantastisk bild av knoppandet...

Stina sa...

Oj, vad vackra bilder det var här. Kram Stina

qi sa...

Tänk ändå vilken energi våren och ljuset ger!!

Anonym sa...

Vilken söt knopp! Vad är det för växt?

Tankevågor sa...

Våren är här med! Äntligen har mitt takliv börjat! :)

Vacker knoppbild!

Anonym sa...

Jag såg också programmet med björnarna och om det tyckte jag ...... mycket.

Vad skönt det låter att få sätta spaden i jorden. Förra året saknade jag inte det jobbet...men nu känner jag en viss längtan att kunna få göra det igen. Att jag aldrig kan vara nöjd :)

Lena sa...

När jag läste detta och förra inlägget kände jag aningens städlust. Det smittade liksom.
Det var dock övergående....
Ha en bra vecka, hoppas att det lugnat sig på jobbet.

Linda sa...

Annika: vi fick massor gjort, men mest inomhus. Hela trädgården väntar på oss, och den är inte liten...
Men nu är det utomhus-"arbete" som gälle de kommande månaderna :)

Mossfolk: vårsolen gör under för mitt sinne! Jag får så mycket energi och vill ta vara på varje minut. Jag brukar köpa massor av penséer men i år har det bara blivit 24 än så länge :)

Slottsträdgårdsmästaren: tack så mycket för berömmet. Det blåste lite när jag tog bilden så jag fick vänta länge...

Hemma på landet: dig har jag nog inte sett här tidigare - välkommen och kom gärna tillbaka!

Qi: fast man känner samma känsla varje vår så blir man lika glad varje gång :)

Matildas fikarum: det är en Rosenmandel, som är ett litet prydnadsträd som jag fick för snart ett år sedan på min födelsedag.

Londongirl: takliv, jag har sat det innan, det låter så mysigt! Mer som om vi befann oss längre söderut :)

Gunnel: än så länge så längtar jag varje år efter att det ska bli dags att gräva, men intresset kanske förändras allt eftersom åren går. Vi får väl se.

Panter: vilken tur att städlusten försvann :)
Nu ska vi bara vara utomhus och njuta och ladda våra solceller!

Anonym sa...

Rosenmandel. Vad fint!