Härom dagen kläckte jag ur mig till Micke att det var längesedan Selma tog en mus.
Hon har inga huggtänder och det har blivit färre möss sedan hon slog ut sina tänder, men hon tar någon då och då.
Men som sagt, det är längesedan.
Tills idag.
Alldeles precis kom hon in med en mus och lade den snyggt på mattan innanför altandörren.
Duktig tös!
Men Micke fick ta ut den igen, stackarn levde än.
Nu leker Selma vidare där ute.
Grymt, ja helt klart!
Men någonstans intalar jag mig att det är naturens gång.
Och om hon inte äter upp den så har vi begravning senare, då läser jag alltid "Gud som Haver".
Det finns en hel del småkryp begravda bland våra granar...
söndag, augusti 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Det här med naturens gång försöker jag intala mig själv och alla upprörda grannbarn när Ella tagit en mus, eller (OK...) en liten stackars fågelunge...
Qi: det är lite kluvet när man tänker på det.
Faktum är att vi räddade en del fågelungar i våras, för de äter hon inte - bara spottar fjädrar :)
Men mössen, de flesta slinker ner.
Jag tycker det är värre med fåglar än med möss, på nåt sätt. Värsta jag varit med om var när en av katterna hoppade in genom öppna sovrumsfönstret mitt i natten och börjar käka på en sork i vår säng! OJ, vad fort han kom ut genom fönstret igen... =0)
Det känns värst med fågelungar. Men på något mysko sätt lyckas vi alltid rädda dem. Kanske beror på att katterna inte gillar fjädrar i munnen? De verkar hålla dem ganska försiktigt ändå.
En annan sak: Vilka fina sjalar du visar i förra inlägget!!! Ärligt talat kan du väl börja göra såna och sälja!!! Jag skulle gärna köpa en av dig. :-)
Hedgren: vi har sovrummet på ovanvåningen och Selma nattas inomhus innan vi lägger oss :)
Londongirl: vi räddar också fågelungarna, hon gillar ju inte dem ändå.
Du är väl snäll, som säger dig vilja köpa en sjal :)
Tror inte man kan ta betalt för det här.
Klart Selma fångar en mus. Hon hörde ju dig och var tvungen att visa att hon fortfarande kan :-). Så snäll hon är som delar med sig!
Vi får aldrig glömma att våra söta små katter innerst inne är rovdjur och agerar så. Fast jag förstår vad du menar. Jag var inte så förtjust när mina tog fåglar!!
Det är ingen som svarar från 10, då går det bra att faxa - om nån svarar bryts det och blir samtal.
Jag kan nog förstora upp själv om det bara går att läsa.
Tina: klart hon hörde mig och ville väl visa att den gamla fortfarande kan :)
Jag kan bli väldigt illa berörd av naturfilmer också...
Bloggblad: jag har faxat dig nu så du får se hur kvaliteten blev när du kommer hem!
Men aj! Hur blev hon av med framtänderna?
Matilda: vi vet faktiskt inte riktigt.
Det var vinter och mycket snö, lite halt och antagligen har hon halkat på något. När hon kom in blödde hon jättemycket ur munnen och alla tänder hängde på trekvart.
Men hon gick direkt och satte sig att äta torrfoder!!
Det hade ju inte gjort om jag slagit ut mina tänder...
Så det blev tandläkarbesök med fyra rotfyllningar som följd, och hon är lika glad för det :)
Ååhhh... stackars lilla Selma! Men bra att hon är glad i alla fall.
Matilda: det såg så konstigt ut i början, när hon var utan tänder, numera tycker jag att det är alla andra som ser konstiga ut - de som har sina tänder ;)
När vi hade utekatter så tog Skårpan inte så ofta möss men däremot fågel. Då tänkte jag att det var nog någon skadad eller sjuk stackare.
Skårpans mamma Mysan hon har nog aldrig tagit något...hon ser istället ut som om hon vill klappa på dom. Ser nästan ut som om hon ber dom sitta still så hon ska hinna fram och bara känna lite grann...hon är lite rolig den katten.
En gång kom Skårpan in med en liten fågel som fortfarande levde. Hon släppte ner den framför sin mamma och Mysan vad tror du hon gör...jo hon går fram och sätter sin nos på fågelns näbb...luktar ett tag och sen går hon där ifrån. Lite nyfiken blev hon dock när den flög upp på diskbänken.
Evelina och jag bar ut den stackars fågeln ut till häcken...men Skårpan såg vad vi gjorde och gjorde nog slut på den
Skicka en kommentar