En mycket kär arbetskamrat rycktes hastigt ifrån oss i lördags.
Det har varit tunga dagar, mycket sorg och jag har svårt för att förstå.
Men dem Gud älskar dör unga.
Jag tänder ett ljus för Dig.
måndag, augusti 27, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Kram!
Ibland hejdar sig tiden...
Dessvärre är det så, att den kommer att *hejda sig flera gånger genom livet*
Man vänjer sig ALDRIG!
Aldrig,aldrig Någonsin!
kramar/eva
Det händer och man förstår ingenting. Så svårt att förstå att man aldrig ska kunna ses igen och prata med varandra....
Kram, kram , kram och varma tankar till dig!
Det finns inga bra ord... bara en stor kram härifrån.
Det är hemskt att få ett sånt besked. Den känslan som far runt i kroppen går inte att beskriva. Man känner sig så maktlös och tom.
Kramar från mig!
Det är svårt att acceptera. Vi har ju någon slags föreställning om att vi ska förstå allt och det går inte. Kramar.
Tomhet blir det kvar. Och en sorg och saknad som känns i hjärtat... Stor Kram!
Vad mycket sånt sorgligt som händer nu, tycker jag .., här i bloggvärlden.
Hos Eva på Frösön .., hos Dig.., hos Julie .. Milda Makter tidigare.
Det är som om det aldrig tar slut.
Kram på dig!
En stjärna till har tänts på himlen.
Kram och varma tankar till dig.
Så himla jobbigt! Förstår att du mår dåligt just nu!
Ja, jag kan bara skriva under på vad alla sagt ovan. Jag förstår att det är tungt nu...
Kramar!!
Livet är orättvist!
Tiden läker och bildar en skorpa på det sår som just nu blöder och gör ont! Vi får alltid leva med ärret efter det här såret men det gör mindre ont efter ett tag! Vi glömmer aldrig men vi lär oss leva med förlusten!
Kram till dig Linda
Finner inga ord....
så du får en stor kram
och massor med varma tankar från mig istället!
KRAM
Dakota
Skicka en kommentar