Vi kom iväg till havet, till Mossby, precis som
Panter gissade :)
Men det blåste förskräckligt kallt, jo det är sant.
Jag lade mig i alla fall i lä så gott jag kunde bredvid maken med en ljudbok i öronen och somnade nästan. Men efter att vi hade fikat gav vi upp. Det är inte kul att ligga på stranden i sandstorm.
När vi kom till bilen fick jag en chock!
Två timmar i snålblåsten och jag var röd som en tomat!
Jo, det var då den slog mig, visheten alltså, solens strålar är inte att leka med, hur kallt det än blåser.

Hemma väntade värmen. Solen stekte i trädgården.
Fikade lite till och småpratade med Selma och Findus.
Men med en alldeles sprillans ny

gräsklippare så var det bara att sätta i gång.
Och så
fin den är!
Och bra, förstås :)
Efter gott arbete så sjönk jag ner i min favoritstol.
Det ska egentligen inte mycket till för att man ska känna lycka.
Så är det!