Enformigt.

Med risk, eller det är nog mer ett faktum, för att bli tjatig så är det nu bara tre dagar kvar.
Tre dagar, sen har jag en veckas semester och sen börjar jag luta mig mot försäkringskassan. Mammaledig. Jag.

Jag undrar om det inte är så att jag börjar känna efter nu hur det känns i kroppen. Jag är ganska trött. Eller så är det så att sitta bredvid på jobbet inte är min melodi. Det är mördande tråkigt och tiden blir evighetslång...

Imorgon fyller pappan år, han som snart ska bli morfar. Det firar jag med kvällsmöte på jobbet...

Och kvällens absoluta höjdpunkt - jag gissade rätt hos Panter!!!