.jpg)
Det åskar.
Jag är rädd för åska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mej:
På sängbordet:
ELDVITTNET
av Lars Kepler
-
-
-
-
-
Hemma helg med barn och hundar6 månader sedan
-
-
Kära jobbdagbok (46)5 år sedan
-
I skidspåret5 år sedan
-
Sovande blogg9 år sedan
-
Och i morrn9 år sedan
-
-
-
-
-
-
Stängt11 år sedan
-
Gamla bloggen12 år sedan
-
uppdatera!12 år sedan
-
-
-
Hejdå kära mamas!12 år sedan
-
-
-
-
-
-
10 kommentarer:
Jag med...Tycker inte om åska. Det är inte bra att vara åskrädd här för vi får såna enorma urladdningar, ibland med sällskap av en tornado (det är dock inte vanligt, tack o lov!)
Hoppas du har ngn att hålla i handen...Det har du nog, ta ett glas rött, och så ska vi hoppas att den snart ger med sig...
Jag tycker inte heller om åska. Jag skulle också råda dig att ta ett glas vin och hålla M ordentligt i handen så känns det säkert bättre snart. Hoppas den drar iväg snart åt något annat håll än just över er! Kram
Jag gillar det inte heller. Har inte varit så rädd ändå trots att vi bor högt - men när åskan splittade ett päronträd mycket längre ner i villaslänten... då blev jag skraj.
Jag kan förstå Annika! Jag var i USA som ung - och åskvädren där var värre än nåt jag varit med om.
Usch, jag med. Rädslan går inte riktigt att kontrollera heller.
Jag tycker att åskan är fascinerande. Om den går precis rätt över är det otäckt annars bara ett magnifikt skådespel. Säger som andra: häll upp ett gls vin till och försök att se det magnifika i naturen
Annika: jag har nog bara varit med om ett eller två riktigt otäcka åskoväder, då jag trodde slutet var nära...
Idag försvann det ganska fort, skönt!
Vinet var upphällt då jag du skrev din kommentar :)
Lodongirl: hej vännen!
Både ett glas vin och nära Micke, det hjälpte :)
Nu har den dragit förbi och det är lite klarare luft. Kram
Bloggblad: det slog ner på jobbet och det blixtrade i alla kontakter, sedan dess svarar jag inte i telefon på jobb när det åskar.
Fy så otäckt det var!
Panter: jag hoppar till och ibland kommer det ljud ur strupen när det blixtrar och sen räknar jag krampaktigt tills mullret kommer...
Lilla B: så där säger mina föräldrar också, de står gärna och tittar på det sk fantastiska, men jag kan inte se det fantastiska, så jag vet inte var min rädsla kommer ifrån. Jag var rädd långt innan det slog ner på jobb.
Londongirl: förlåt min taskiga stavning... ;)
*kraaaaam*
Jag har respekt för åska men kan inte säga att jag är rädd. Tycker mest att det är vackert och så blir det så skönt efteråt...med luften
Skicka en kommentar