När jag och Micke träffades, för många år sedan, köpte vi ganska så omgående en ny bil.Eller ny för oss, den var då tre år gammal.
Den blev en kär vän som aldrig ställde till några problem för oss och har fört oss många mil runt i vårt land.
I augusti 2005 blev den plötsligt lite för het och det började ryka ur motorhuven.
Sedan dess har den stått...
Vi skaffade nämligen en ny bil i juni 2003, en ny älsklingsbil.
Sedan har den här röda saken varit ett infekterat ämne i vår familj.
Någon fick för sig att han skulle laga den och sen sälja den. Denna någon har inte fått tummarna loss.
Men idag!! Idag flyttar den röda för gott!!
Grattis till Mig :)
6 kommentarer:
:) Det där känner jag igen! Bilar, särskilt sådana som måste lagas, blir gärna bofasta länge. Grattis till flytten!
Det är nog bara den första som man har känslor för. Vår första var en blå folkabubbla som hette Axel Kardan. Hans efterträdare Knut Kardan kände vi inte alls så mycket för, och numera är bilarna enbart namnlösa fortskaffningsmedel.
Usch för bilar som inte funkar. Bra att den kom iväg till slut!
Ja, bra att ni slapp den! Skönt, även om det kanske sved till i hjärtat en sekund..
Bilar dom ska bara rulla och gå...annars vill jag inte ha dom.
Grattis!!
Ååååå dette var roligt lindalotta. Jag elsker faktsik efit bilder och tittar alltid nær gunnel visar sine. Jætteroligt at du også har lagt inn slika bilder. Ble ju veldig sugen på rabarbrapaj nu også. Ha en fin søndag. Kram : )
Skicka en kommentar