LindaLotta

Har knappt sovit något i natt.
Kvart i fem i morse var jag fortfarande vaken...
Egentligen skulle jag gått ur sängen då, men somnade till sist.
Jag har vakat över Selma.
Det lilla livet kom inte till ro. Hon har kliat, slickat, rivit och fnattat sig precis hela natten.
Vi gav henne mer kortison, samma dag som vi skulle inleda den sista nedtrappningen...

Hon uppträdde precis som när det var som värst förra året.
Då när hon slickade av sig all päls.
Då när jag fick sy små kläder till henne för att hon inte skulle klösa sönder sig helt.

Jag började fundera i nattens mörka timmar.
Varför hon mådde så här.
Vi har kollat pälsen, huden, öronen, rubbet - det finns inget synligt som orsakar henne de här besvären.
Det var precis likadant förra året vid den här tiden.
Pling! Så trillade poletten ner.
Visst kan väl en katt vara allergisk mot pollen??

Till sist kom Selma till ro och jag föll i dvala och fattade inte att jag faktiskt skulle gå upp när klockan ringde.
Men dagen har gått bra, det är först nu det börjar dra lite i ögonen.

Under dagen ringde jag till Djursjukhuset för att boka en ny tid för provtagning för hennes sköldkörtelsvärde. Samtidigt passade jag på att fråga om hur vi kunde göra med kortisonet.

Jag fick prata med en trevlig sköterska som menade att vi själva bäst ser hur Selma mår och att vi har haft henne på kortison så länge så att vi kan öka till en lagom dos för att lindra hennes besvär. Skönt med bekräftelse.

Just nu har tigern varit inne och ätit lite och fått medicin. Nu blir det nog några timmar ute innan det är läggdags.

Jag är så trött på att Selma aldrig kan få vara frisk, att det alltid ska vara något. Jag tycker så himla synd om henne, vill ju inte att hon ska lida. Men det verkar lite bättre idag så vi får väl se hur kvällen blir.