Billum, dag 2

Efter en natt med skön sömn så fyllde vi våra magar vid frukostbuffén. Finns det något bättre än "hotell-frukostar"?
Man kan ju äta hur mycket som helst :)
Sen var vi redo för avfärd i solskenet.
Mot havet!

Här blåste det rejält, man tuggade sand och gick nästan med stängda ögon :)
Men vilken strand sen...
Åh! Den var hur lång som helst - åt båda håll!
Jag stod alldeles stilla på toppen av kullen och bara tog in hela havet... Ja, hela Atlanten :)

Sen gick jag ner på den solvarma stranden som var full av snäckor och stenar. Det var ebb och det hade blåst upp en del havsinnehåll under natten...

... det var bara att sätta näsan mot marken och plocka vackra snäckor, musslor och bärnsten.
Stranden är full av bärnsten om man vet vad man ska leta efter.
Vi har nog fått en hel del sten med oss hem, men även vackra bärnstenar.

Strax till vänster om mig på bilden ovanför finns det som syns här nedan.
Hela stranden är avstängd pga minor från andra världskriget.
Minröjningen pågår fortfarande. Men jag satt lugnt kvar och rotade bland tång, stenar, snäckor och döda krabbor.

Man kunde lätt sätta handen i en manet om man inte såg sig för ordentligt, det låg geléklumpar överallt sedan vattnet dragit sig tillbaka. Vissa var så här färggranna!

Vi lämnade första stranden och körde norröver, till Blåvand.
Här finns en kritvit fyr som står längst ut på Danmarks västra kust.
Om man ville så kunde man klättra ända upp och titta på utsikten, men bärnstenarna kallade så vi knatade ner på stranden istället :)

Det knastrade oavbrutet under fötterna, det kvittade hur man gick. Hela stranden var full av snäck-kross. Det kändes nästan sorgligt...
Vi hittade dock mer strandfynd och just här fanns otroligt mycket drivved. Jag vet att vissa i bekantskapskretsen hade fastnat i timmar om de varit här :)


Längre västerut går inte att komma, om man vill vara kvar i Danmark.
Jag vinkade till dig Annika - närmre kommer jag nog inte i år :)

Överallt fanns otroligt välbehållna hus, allting såg nyrenoverat eller nybyygt ut.
Vackra fönster, Elisabet (jag har massor på lager till dig nu :)), vackra vasstak och fina, mjuka färger.
De kommer inte riktigt till sin rätt genom ett bilfönster, men här är ett smakprov i alla fall.

På vägen hemåt körde vi förbi den sötaste lilla kyrkan man kan tänka sig. Mitt ute i ingenstans låg den inbäddad i skogen.
Alldeles tyst och stilla.
Vackra naturstenar med personliga hälsningar vid varje grav.

Väl hemma på "vår" Bykrog kopplade vi av med bubbelbad och några längder i poolen.
En stunds vila och sen en trerätters middag som inte gick av för hackor.
Vi somnade mycket nöjda och belåtna!