.jpg)
Varför är man så rädd?Eller, varför är jag så rädd?
När jag körde hem från jobb idag stod en man på vägen och viftade bredvid sin bil, han satte upp tummen i vädret och visade med andra handen att han kunde betala.
Ingen stannade.
Jag vågar inte stanna när jag är ensam i bilen. Tror knappt att vi har gjort det då vi varit två.
Jag är livrädd för att det är en "gangster" som sätter en pistol i pannan på mig, eller våldför sig på mig.
Har jag läst för många deckare?
Vad händer den gången då det är jag som står där i vägkanten och viftar?
Idag hade jag trots allt inget val, det var på motorvägen i motsatt körriktning.
Men jag hade inte vågat stanna om han stått på min sida...
Vi kan vända på det.
Den gången, peppar-peppar, jag står där i väggrenen och någon kanske stannar, hur vet jag att det är en normalt fungerande person?
11 kommentarer:
Tror du - trots att det inte är "rätt" - tämligen mänsklig: till och med Darth tvekar i så'na situationer.
Dock bör man komma ihåg att enligt svensk lag har man som förare av ett motorfordon skyldighet att hjälpa andra vid en nödsituation, jag känner till alltför många fall där både ensamma tjejer och familjer inte fått hjälp då folk bara kört förbi. Sorgligt men sant!
Samuel
Jag tänker lika som du. En oroande utveckling, eftersom man kanske står där själv en dag. Hittills har det löst sig med att jag kunnat ringa släktingar som kommit till undsättning, men det fungerar kanske inte alltid.
Önskar dig en härlig fredag, utan (bil)missöden!
Jag läste om det här någonstans där de uppmanade folk att inte stanna vid t ex olyckor. Istället ringer man 112 med tanke på de fejkade olyckor som har förekommit.
Innan jag hörde det här trodde jag att det var lag på att man måste stanna.
Jag skulle inte heller ha stannat om jag hade hamnat i din situation.
Jag skulle inte heller ha stannat. Aldrig i livet! Däremot hade jag ringt till polisen så de kunde åka dit och se hur det var fatt.
Svårt, svårt...Tror inte jag skulle ha stannat heller, faktiskt. Skulle inte ha vågat just pga det du säger i ditt inlägg.
Men jag har stannat och erbjudit min mobil en ggn. Det var mitt på dagen här i min förort, en ung kille hade problem med sin MC, jag såg hur han led, kände att jag var tvungen.
Jag hade nog inte heller stannat om jag var själv...sorgligt men sant. Usch, nu skäms jag, för det är ju precis som du skriver: Den gången jag står där med en krånglande bil, då vill jag ju gärna att någon bryr sig.
Jag är lika feg som du! Eller är det inte feghet utan en berättigad rädsla? Här i närheten blev en man knivhuggen i går när han kom hem och överraskade ett par inbrottstjuvar som höll på att ta sig in. Som väl var, var det kallt och han hade tjock jacka som stod emot huggen bra.
Jag är bara förvånad att tidningen ens vågade skriva att männen talade ett "öststatsliknande språk"...
Det är nog inte för många deckare. Jag tror att det är resultatet av den krassa verkligheten. Vi blir så matade med allt otrevligt som händer omkring oss.
Det är bra att vara på sin vakt. Själv hade inte jag heller stannat.
DMH: jag tror inte att jag är ensam om att känna så här, långt ifrån, det kan man ju se på alla kommentarerna.
Men är det verkligen ens skyldighet? Det hade jag inte en aning om!
Magalös: det är så tråkigt att man inte ska kunna känna tillit till medmänniskor i en sådan situation. Hoppas du också har en skön fredag!
Monica: det var också en nyhet för mig, att man uppmanas inga 112, trodde att de kanske tyckte att man slösade med resurserna då...
Men vem skulle man annars ringa?
Matilda: skönt att jag inte är ensam, men jag fick samtidigt så dåligt samvete...
Annika: det kan säkert komma situationer då jag kanske omvärderar mitt ställningstagande, men då måste det vara optimala förhållanden ;)
Panter: jag skämdes också över min feghet. Man vill ju inte bli utsatt för det själv, jag menar, att alla bara kör förbi.
Bloggblad: jag läste om det där överfallet. Hemska tanke att råka ut för ett inbrott, men ännu värre att överraska tjuven.
Det är tråkigt att man ska bli "stämplad" för att man identifierar personer genom deras dialekt eller brytning. Det har ju inte med ens åsikter att göra, det är ju bara ett signalement i det här fallet.
Gunnel: jag tror inte heller det är deckarna, för nog kan jag skilja på fiktion och verklighet. Men man blir matad med så mycket tråkigheter via media, tyvärr.
Det är inte feghet, det är sunt förnuft. Tyvärr har det ju gått dithän idag att man inte vågar stanna av rädsla för att bli attackerad...men man kan ju alltid ringa efter hjälp till den som står vid vägkanten, och i det här fallet så är det väl just 112 som gäller eftersom han stod på motorvägen
Men...nu förstår jag varför det var så omöjligt att få lift i Skåne när jag var ung. Alla är ju misstänksamma. Här uppe i Norrland har det aldrig varit något problem att få lift. Själv plockar jag gladerligen upp alla möjliga med mina egna liftarresor i minne. De flesta som liftar är bara lite för fattiga för att betala en resa. De som tar upp liftare är också väldgt trevliga. Varf
Skicka en kommentar