.jpg)
I natt vaknade jag vid tre-tiden av att huvudet höll på att sprängas. Det kändes som om jag hade fullt av pinnar instuckna i huvudet och längst ut på varje pinne satt tussar av bomull. Och in i dem där bomullstussarna kom det ström som strålade in i huvudet.
Å va det gjorde ont...
Jag tog fler piller och lyckades somna om.
Idag känns det lite, lite bättre.
Jag har fått massage av en arbetskamrat och det lindrade en del.
Tyvärr fanns det inga tider kvar till vår massör här på jobb denna veckan så jag får vänta till nästa vecka.
Nu är det lunch.
Ps O nä, jag är inte knäpp, det kändes faktiskt så...
tisdag, september 19, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hmmm, Lindalotta, ursäkta att jag frågar, men det beror på den situation jag själv befinner mig i, hur har du det med stressen? Jag hade sprängande huvudvärk när jag stressade upp mig, ibland så illa att jag mådde illa och spydde.
Jag kanske är helt ute och cyklar...
Qi: du behöver inte alls ursäkta dig, tvärtom, jag tar det som ren omtanke från dig.
Jag har funderat ett tag nu och försökt rannsaka mig själv. Jag har ju erfarenhet av depression, och tror mig veta hur jag ska känna igen symptomen och jag känner inte det så nu.
Jag trivs med mitt jobb, jag syr massor (vilket jag älskar), bloggar massor (vilket också kommit mig nära) och jag trivs med mig själv och livet.
Men det finns ju även en inre stress, som inte jag kan sätta fingret på, men det tror jag inte att det är.
Snarare en stress över att jag nästan aldrig är fri från dunk i skallen.
Stor kram till Dig!
Metaforen är underbar!
Skicka en kommentar