Lördagen den 2 september 2006... Den innehöll lite av varje...
Vaknade till vackert väder och planerade för avfärd till Bosjökloster för att besöka Skånedagarna. Dock blev det inte så då mitt huvud började bulta och banka. Det blev bara värre under dagens lopp och inga tabletter hjälpte.
Försökte bota mig med olika sorters tabletter, mycket vatten och vila. Icke!! Det blev bara värre och värre och huvudet bultade mer än någonsin. Kroppen kändes jättekonstig, jag var alldeles skakig och sumpig. Illamåendet kom krypande.
Jag försökte peppa mig själv att det nog skulle gå över om jag duschade och försökte koppla av. Det blev ännu värre. Jag trodde jag skulle svimma när jag kom ut ur duschen. Micke gjorde en brandkårsutryckning till en av mina vänner och hämtade Imigran och värktabletter. Sagt och gjort, in med tabletterna och två minuters sängläge.
In i badrummet igen och försökte göra mig fin... Det är inte lätt att lägga på mascara när handen darrar och skakar. Men klar blev jag och jag for iväg till vänner.
Förfest inför personalfesten. MYCKET VATTEN!!
Under tiden vi satt där så återvände livet, sakta men säkert. Det är som att bli pånyttfödd. Jag kände mig så lätt och leendet kom naturligt.
Iväg till festen och vi hade en trevlig kväll med massor av god mat, helstekt gris!
Micke var hemma och tittade på fotboll och rapporterade med jämna mellanrum.
Kvällen gick mot sitt slut och jag ringde Micke och bad om att bli hämtad (det hade han så snällt erbjudit sig att göra)
Tiden gick, det tog lite för lång tid... Jag ringde och hör en ganska uppgiven Micke i andra änden; jag har krockat, men jag är på väg.
VAD? VAR? HUR?
Minuterna innan han kom var hemska, jag hade hundra tankar i huvudet. Vad var det som hade hänt?!
Bilen är inte fin... Men Micke mår bra och det är bara plåtskador. Ingen annan var inblandad, mycket vatten och något djur på vägen. Micke hamnade med bilen i ett staket och studsade runt lite, men inget farligt då han körde i 50.
Vi pratade länge inatt och Micke var riktigt besviken, ledsen och arg. Jag försökte peppa honom så gott jag kunde. Det kunde varit så mycket värre.
En bil är bara plåt...
söndag, september 03, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ja herregud, bilen är ju en bagatell!!!!
Å vad glad jag är att han är ok!!
*Blåser ut en STOR suck*
Usch! Vilken dag! Sannerligen en cocktail, av Livets blandade innehåll! Så det kan bli!
Det Viktigaste...att ingen blev skadad!
-att Du kände dig kryare fram på dagen.
MEN ändå: Känslan, att återigen...känna sig som en orangutang, med armarna hasande nere i marken kraftlöst...dessutom, en trasig bil-kan ju försvåra ett och annat i vardagen!
Nu tycker jag synd om Er!
Vi ska få ett expertutlåtande på bilen i eftermiddag, om den är okej att köra med trots bulor..
Visst blir det lite omständigt när den ska lämnas in för reparation, men allt går och lösa. Men allt kostar ju pengar och det finns ju roligare saker att göra.
Jisses, snacka om ett händelserikt dygn!
Plåtskador och döda djur till trots, ni kan skatta er lyckliga att Micke kom helskinnad från händelsen: jag satt här och bara sorterade bland orden sådär när man läser något hemskt men inte riktigt kopplar!
Ännu en kram från Östergötland!!
Samuel
Klart det kunde varit värre - tur att det "bara" är bilen, men det hade inte behövt hända alls, så en himla otur ändå.
Du har så utrolig rett lindalotta, bilen er bara plåt, din Micke er så mycke viktigare. Nær man vet hur det iblant kan gå måste man bara vara glad for at det gikk så bra, hælsa honom det : )
vilken tur att det bara var bilen som blev skadad!
p.s. hoppas att du känner dig frisk nu Lindalotta! Inget kul med sån där äcklig huvudvärk...
DMH: ja, det var verkligen ett händelserikt dygn. Plåtskador, jag det är trist och det kostar pengar, men Micke är hel och idag mår vi bra.
Tack för kramen :)
Bloggblad: ja, det är jättetråkigt, för det kostar ju så mycket. Vi hade börjat prata om en solsemester till hösten, men nu blir det nog inte av :(
Julie: vi låg och pratade länge i natt eftersom Micke var så besviken och ledsen, men han förstår ju hur bra det var att det gick som det gick. Det var en bild på en totalförstörd bil i tidningen idag och då blev det ännu tydligare.
Dakota: idag mår jag bra!! Huvudvärken är ett minne blott och jag är tacksam för att tabletterna jag fick så småningom hjälpte mig.
Tillknycklade bilar är dyrt och trist. Men så länge ingen är skadad är det ju världsliga saker. Det har ju alla här på kommentarssidan skrivit.
Fast visst blir man allt lite omskakad.
Det lät inte som en höjdardag med både migrän och krock. Men lite plåt är inget att gråta över! :) Skönt att olyckan gick så pass "bra" att ingen person blev skadad. Kram!
Lilla B: bilen är inte snygg... Den som annars är så fin och som vi är så glada över. Nu när det gick som det gick så retar man sig över den där plåten trots allt.
Cammilasnyahem: Välkommen hit!!
Nä, det var ingen bra dag, men festen var trevlig :)
Har kollat in din nya blogg och det verkar bli spännande.
Vi har gått igenom en liknaden fas, ovanligt va?? Vi köpte ett gammalt hus som vi totalrenoverade och det ska bli roligt att följa er framfart och bröllopsplaneringar. Kram tillbaka!
Vilken chock med bilolyckan! Tur att det gick bra för Micke.
Skicka en kommentar