Vi fick fint besök precis. Det är bara en liten unge och jag fick komma jättenära.Som tur är så är inte Selma ett enda dugg intresserad av de här piggiga varelserna, så han kunde knalla omkring i godan ro och leta lördagsmiddag i gräsmattan.
Nu ska jag leta mig bort till middagsbordet, där Micke har dukat upp!
14 kommentarer:
Önskar mig några sådana till safariparken... Växte upp på Gotland, där de var/är? rätt vanliga, men här är de så sällsynta. Fina bilder.
Panter: Här i Skåne är de väldigt vanliga, de finns i nästan varje trädgård.
Jag kan höra om det är några som är "pigga" på att flytta norröver.
Lämnar varje år ris-och lövhögar till kottarna. Men än har jag inte sett till några.
Lilla B: var precis ute och såg fyra som smaskade i våra rabatter. Hoppas de äter riktigt många sniglar!!
Åh vilken gullig!
Det är något Visst, med igelkottar!
Men läste just i tidningen, att någon uschlig typ, (man) hade haft sex med en stackars liten igelkott!
JAG MÅR ILLA!
Nej men åååååååå! Igelkottar är underbara!
Åhh, vilka fina bilder!
Ja, här i Östergötland är de också väldigt vanliga. Tyvärr, nästan, då många även blir överkörda inne i sta'n...
Samuel
Å så søt. Vil også ha en slik i hagen, men tror det er lite av dem her i stan.
Vi hade en riktigt aggressiv rackare i trädgården ett år, han jagade mig och bet mig i toffeln... alltså jag sprang baklänges - sen väntade jag in för att se vad som hände och han rusade fram och högg - men toffeln var stark.
Bettankax: jag tror inte det var den vi hörde, men jag tror att vi hörde när han tillverkades... tidigare i år :)
Maria: ja, han var verkligen jättesöt, jag fick ju komma så nära.
Eva: jag hoppas att den idioten fick många elaka stick!!
Ellis: ja, de är så välkomna, då de äter sniglarna som förstör så för oss.
DMH: tyvärr är det likadant här. Så därför är jag glad att de är här hos oss, där det inte finns några bilar.
Julie: du får komma och hälsa på!!
Bloggblad: han behövde väl avreagera sig på något, och då var det väl tur att det blev i toffeln :)
Jag önskar jag hade igelkottar ute vid vårt fritidshus. Men tyvärr har vi inte det. De är så mysiga djur. Dessutom ett av de "äldsta" och ursprungligaste däggdjursarter som finns på vår jord.
Här, mitt i stan, däremot, springer de omkring lite här och där och utsätter sig för bilar, cyklar och andra faror.
Bert: ja, det är konstigt att de finns mitt i stan bland farligheterna när de säkert hade haft det så mycket bättre vid ert fritidshus.
Kan du inte prata förstånd med några av dem?
Lindalotta: Jag får väl göra en charmoffensiv. Köpa kattmat (dom lär gilla det) och lägga en sträng efter bilen alla fyra mil ut till landet. De måste ju knalla själva. Man får inte flytta vilda djur.
Men det där skall väl gå att fixa.
Om man är optimist!
:-D
Skicka en kommentar