.jpg)
Preparerade mig med värktabletter och for iväg till jobb, hade ett viktigt heldagsmöte. Men under eftermiddagen tog orken slut och jag for i backen.
Kom trots allt ordentligt hem och sov några timmar, och nu efter välbehövlig vila och med mat i magen så känner jag mig lite bättre.
Tyvärr så måste jag till jobb imorgon, den här veckan är inte klok, då vi har en stor utbildning som jag måste gå på. Men imorgon kommer jag att vara betydligt mer försiktig och bara vara där, inte prestera på högvarv.
Nu kommer väl snart telefonen att ringa, mamma som kommer med (omtänksamma) förmaningstal :) Mamma, jag vet och jag lovar och allt det där.
När Ellis och Elisabet var här igår så var det redan mörkt och jag pekade rakt ut i mörkret och sa, där finns åkern, med den fina utsikten. Så här ser det ut när det är ljust ute!
5 kommentarer:
Du bor ju i rena rama Astrid Lindgren-idyllen!
Men det är så jag också blir lite som din mamma: hoppas du verkligen ÄR rädd om dig!
Samuel
Ååå vilken underbar utsikt!
Och här kommer mer förmaningar:
ta hand om dig!! Snälla, gör det.
Jobb och utbildning och allt betyder inget i jämförelse med dig och att du mår bra!
KRAM!!
DMH: tänk, en extramamma :)
Här är väldigt fint runt omkring, och jag har aldrig för en stund ångrat att vi lämnade stan för drygt 5 år sedan.
Ellis: jag försökte en stund i morse, men sen lyssnade jag på kroppen och åkte hem. Kram
Bettankax: jag vet...
Ojdå, jag har klickat på din sida sedan i måndags, men kommit till samma sak .. det där härliga mötet.
Nu blev det ett klick till, på uppdatera, och vips, ser jag flera inlägg!
Ja, det var trevligt att se hur det ser ut på baksidan.
Eller fram, kanske ..-)
Elisabet: baksidan.
Du får komma när det är ljust ute, kanske till våren och sitta på vår ljugarbänk under äppleträden, eller gå längs lavendelrabatten och stryka med handen mot de sammetslena blommorna.
Skicka en kommentar