Kände mig så ensam igår när jag inte kunde kommentera hos er, men ni har varit här, nästan allihop och det värmer hjärtat.
Ikväll har vi haft terminsavslutning på kören, vi repade det sista inför konserten på annandagen och sen fikade vi och gav vår körledare en stor korg med massor av gott :)
När vi fikade så tittade vi på vår jubileumskonsert från tidigare i år, då när Ellis och Elisabet var och hälsade på. (ni hade också fastnat på filmen :))
Det blir inte så bra ljud med en videokamera, men det var härligt att se och höra.
Var på så gott humör när jag kom hem och nu känner jag inte alls för att lägga mig, så jag ska susa runt lite här i bloggvärlden och läsa.
Kommentatorsproblemet är väl inte löst än, men jag vet numera att jag inte är ensam om problemet och det är ganska skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det är kul att återuppliva minnen på film, det blir nästan som det händer igen. Hoppas det löser sig med Blogger. Nu kan jag inte skriva/publicera inlägg ...
Har det varit problem att kommentera hos dig också? Vi får se om den här kommentaren kommer med. Det är ju tur att det finns mail, eller hur?:)
Panter: grejen är den att man hör ju inte helheten när man står mitt i och sjunger så det är väldigt nyttigt att få se och höra det.
Idag har jag lyckats kommentera hos dig :) LYCKA!
Monica: det är jag som har problem att kommentera hos er som har bytt till beta. Tvärtom tror jag inte det är några problem. Men idag har jag lyckats få igenom några ord i alla fall.
Tack för det underbara mailet - snacka om total avkoppling :)
Å det var värst. Först blir man välkomnad så fint och snoffsigt av kyrkvärdar, och sedan är man med på film.
Jojomensan.
Kanske något att använda när jag förhandlar med min snikna chef... he he he.
Ellis: jojomensan, här ska det vara fint, vet du :) :)
Som vi skrattde åt kyrkvärdarna!!
Jodå! Jag har skruvat på kommentarerna igen... ;-)
Välkommen!
Det är så maffigt med körsång att jag får ståpäls på hela figuren, och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att stå mitt i en kör och vara med i detta härliga. Det måste vara en mäktig känsla
Jag är här dag igen och läser. Känner mej lite mattljust nu men kanske att jag sriver om getflytten senare ikväll. Vi hämtade 10 getter till från Guxås, ca 5 mil härifrån...ien minibuss...
mildamakter: Jo, det är härligt, men i vanlig köruppställning missar man helheten, som sopran hör jag mest basarna bakom. Bäst gillar jag körsång i huller-om-buller-form, som på körresa... eller att stå framför... eller sitta och lyssna...
Lindalotta: Som det låter just nu lär jag inte kunna delta i årets stora julkonsert på söndag. Jag kraxar! Snyft.
Bert: har fortfarande problem, och det är jättetråkigt när man inte kan göra avtryck...
Mildamakter: precis som Bloggblad skriver så är det maffigt att stå mitt i det, men man saknar upplevelsen "tifrån".
Tove: 10 getter i en minibuss?? Det måste ha varit en upplevelse :)
Bloggblad: i en av mina förra körer så övade vi mycket i blandad uppsättning, dvs man fick inte stå bredvid någon i sin egen stämma. Det var så givande med tanke på att man verkligen fick lära sig att lyssna.
Mår inte heller bra idag, känner att något är på gång tyvärr. Vi sjunger inte förrän på annandagen så jag hinner nog ikapp igen. Håller tummarna för att du kryar på kraxstämman.
Skicka en kommentar