Ikväll tar jag det piano.



Trött...

Så många känslor det finns när tvättmaskiner kommer på tal.
Det är väl ingen egentligen som tycker att det är roligt att tvätta.
Men har man en egen maskin så kan man göra det när man känner för det och den sköter sig ju själv.

Städningen från igår tog musten ur mig...
Jag har varit så trött på jobb hela dagen. Man kan ju inte skylla allt på vädret.
Fast idag har det varit dimma och regn, så ni kan ju bara tänka er hur det ser ut nu med all snön som kom i förra veckan...

När jag hade kommit hem från jobb och stoppat i mig en macka så sjönk jag ner i soffan... och somnade - i två timmar!

Selma kom ner från bäddsoffan på ovanvåningen och lade sig tillrätta som en stor, skön värmedyna på min mage - det är då man kopplar bort omvärlden :)

Nu ska jag dock ägna mig åt månadens roligaste - betala räkningarna...

Elisabet skrev att hon har tvättstugan imorgon.

Just då, som så många gånger förr, överväldigades jag av glädje över mina vänner i badrummet.

Jag minns när vi hade kånkat upp dem på ovanvåningen och jag körde det allra första 90-programmet - jag satt på golvet framför och tittade med ett barnsligt leende.

Sån är jag :)

Sen minns jag en gång då det faktiskt blev stopp i vattenröret.
Jag grät...
Micke hade lagt in en hallmatta och den hade vi tvättat så många gånger förr, men inte när det låg ett antal dagstidningar inuti...
Micke agerade sjukvårdare och utförde första hjälpen, han blåste ut den blöta tidningsmassan ur röret.
Och jag var lycklig igen :)

Och nu undrar ni varför vi rullat in tidningar i mattan så klart.
Vår gamle katt hade kissat ner den på morgonen och brått som vi hade, så rullade vi in den i tidningar. Men det glömde Micke när han kom hem...

(nu berättar Micke att han trodde att jag var allvarligt sjuk den gången, då jag satt och tittade på tvättmaskinen... :))

Jaha...

För att komma åt tygerna så var vi tvungna att städa...

Så här hemskt såg det ut före.

Att jag bara visar upp vårt förfall är för mig en gåta, men det är väl bekännelsernas dag :)

När vi renoverade så blev det ett utrymme under trappan som kunde vara bra som förråd.

Vi har tryckt in skit efterhand och några gånger per år får vi städa ur ordentligt.

Idag var en sådan dag.

Men det är så skönt efteråt!

Och det för alltid något gott med sig, jag hittade flera kassar med garn :)

Nu blir det en glasspinne, kaffe och mönsterläsning.

Det är söndag.

Jag är lite seg och slö som hör söndagen till.
Stickade färdigt mina raggsockor igår och nu är garnet slut. Trist när jag verkligen känner för att sticka.

Hittade ett gammalt projekt, en bordslöpare i tunnt, tunnt garn.
Jag virkade några varv och sen var jag öm i pekfingret :)

Funderar på att leta fram tyg ur vårt förråd (läs skräp-skrubb)

Utanför fönstret sitter Findus, Selmas pojkvän, och spanar in till oss.

Vi gav oss ut på en mycket liten promenad, några längre äventyr kommer vi inte iväg på.
Under tiden byttes snöfallet ut mot underkylt regn och det blev svårare och svårare att gå normalt. Vi kasade fram på skosulorna och försökte hålla balansen.

Men lite frisk luft blev det, rosorna på kinderna var stora som pioner i full blom :)

Nu är hela landskapet täckt av en hård hinna av is, det är stört omöjligt att gå ut.

Ån håller sig öppen än så länge men det beror nog på att flödet är så bra, hade det stått stilla så hade vi kunnat åka skridskor.

Jenny, har haft lite bekymmer med att hennes katt, Sessan, klöser på möbler och väggar.
Jag har aldrig själv haft det problemet med mina katter.
Men när Selma blev sjuk i fjol och inte kunde vara ute på samma vis under en period, så köpte vi en klösbräda till henne.
Idag på jobb gav jag Jenny/Sessan en likadan och se vilken bild som kom till min telefon tidigare ikväll :)

Hon gillar den nog.
Litegrann :)

Jag satt och funderade över vad som är värre än snöstorm.
Kom fram till att sandstorm är mycket värre.

När vi gick och lade oss igår såg det likadant ut utanför fönstret.
Ingenting hade hänt.

När Micke var uppe vid halv tre i natt såg det fortfarande likadant ut...

Min klocka ringde lite tidigare än vanligt och när jag drog upp rullgardinen strax innan sex så var vägen plogad.
Enorma vallar hade bildats på sidorna, men vägen var framkomlig!

In i duschen, på med varma kläder och ut i snöyran.
Micke hade hunnit skotta undan en hel del och när jag hade skrapat fram bilen så var det bara att åka.
Mycket snö på vägarna inne i byn, men väl ute på motorvägen så var det ganska okej.

Ser ni trädet i mitten? Stammen är nästan helt gömd i snön.

Det är svårt att visa ordentligt eftersom man inte får någon klar referenspunkt.

Det är som vågor i trädgården...

Vid halv tre kom Micke och Selma och hämtade mig på jobb, Selma hade tid hos veterinären klockan tre.
Det är ju så billigt... 1100 för ett blodprov, 5 minuters prat och lyssning på hjärta och lungor. Som hittat!
Men aldrig att jag tvekar när det gäller Selma. Kan man inte betala, ska man inte ha djur.
Basta!

Nu är Selma och jag hemma och hon har fått godis och kel.
Micke är och provianterar för helgen.
Vägen håller nämligen på att blåsa igen så vi lär hålla oss hemma i helgen.

Jag skulle kunna lägga in samma bilder som nedan, det har inte hänt ett enda dugg!
En traktor har varit här två gånger och försökt ploga, men han rubbar inte snön en endaste millimeter, istället kasar* han baklänges och fastnar.

Nu väntar vi, och hoppas på, att det ska komma en grävmaskin som tar bort snön, skopa för skopa.
Känner lite oro för morgondagen.
Jag måste komma iväg till jobb!
Och Selma har en tid på Djursjukhuset imorgon kl 15.

*kasar - är det skånska?
Det betyder kanar/glider.

Inte en plogbil i sikte eller en traktor...
Det händer ingenting.
Vi sitter just nu och bara väntar, känns det som.
Kommer vi att kunna komma ut imorgon?
När kommer någon och röjer på vår lilla väg?
Det har varit lite lugnare några timmar, men nu har det börjat blåsa ordentligt igen och det har åter börjat snöa...

Jag tänker på hur många fina bilder jag hade kunnat ta, men jag kommer inte härifrån.
Micke har skottat så att jag kan gå runt huset, men sen är det stopp.
Och så som det beter sig utanför fönstret så är det väl igenblåst om någon timme.
Jag sätter mig i soffan och fortsätter på mina för dagen påbörjade raggsockor.

Är det någon vänlig själ som vet vad detta är??
Uppdatering: det är ett djur - ca 1,5 mm.
Tyvärr satt den på min vägg... inomhus!

Ett alldeles vitt landskap utan konturer mötte mig i morse när jag drog upp rullgardinen.

Vad finns där under? Var är jag?

Det är stora drivor överallt och det fortsätter att blåsa in snö från åkern.

Det var ren lögn att ta sig hemifrån idag.

Eftersom vägen är en privat grusväg så finns det ingen prioritet på den när det gäller snöröjning.

Alltså var det bara att klä av sig och sjunka ner i soffan och följa nyheterna.

Så här såg det ut klockan sju i morse.

Det är svårt att se hur högt det är eftersom man saknar referenspunkter i viss mån.

Men det har bildats stora drivor på vägen som på sina ställen är upp emot två meter höga.

Och så här såg det ut klockan nio, alltså ingen förändring.

Alla grannar är hemma, någon enstaka envis har pulsat iväg men kommit tillbaka efter en stund.

Inte en enda buss eller ett endaste tåg passerar vår by idag.

Hörde av en arbetskamrat att busstrafiken ligger nere inne i Malmö också.

Alltså är Linda mer insnöad än vanligt idag...

Alldeles nyss utanför dörren.

Det började redan igår kväll, lite smått.

Det lade sig och man kunde ana att det skulle vara alldeles vitt när man vaknade idag.

Jodå, mycket riktigt. Vintern har kommit till Skåne, precis när våren börjat sitt intåg.

Det har snöat precis hela dagen och gör så än.

Det är inga stora fluffiga snöflingor, nej det är mer som småspik eller nålar. Detkänns så när snön träffar en med full kraft. Det blåser nämligen väldigt kraftigt.

Det är tur man har arbete inomhus...

Hela kvällen har vi hört hur det viner runt knutarna och när jag var ute med soporna så trampade jag ner halva smalbenet i snön, tänk då på att jag har långa ben :)
Det yr så förfärligt så jag vill inte ens tänka på morgondagens färd till jobb.

Japp!
Ännu en semla :) Min andra idag...
Det är ju fettisdag, trots allt.
Vi blev bjudna på vars en på jobb och när vi slutat för dagen körde jag och Jenny raka vägen till ett bageri och köpte oss ytterligare vars en.
Hem till min Jenny och på med kaffehurran.

Här är hon, min fina Jenny!
Ni vet hon som skickar så fina vykort och sätter blommor på mitt skrivbord, bara så där, utan någon anledning.
Oj som vi har snackat, i mun på varandra. Timmarna rusade iväg och vi hade kunnat fortsätta i en halv evighet.
Men vi tar bara vid där vi slutade nästa gång.

Jag ställde in mig hos Sessan genom att bjuda på vispgrädde från min semla och det uppskattades, resten av kvällen låg hon på mina ben och myste.

I en skål på soffbordet finns nya semesterminnen från Thailand, bara att fingra lite på med stängda ögon och hon är tillbaka på stranden, där i värmen...

Utanför fönstret är det allt annat än varmt.
Kallt regn och känslan av snö i luften. Det väntas oväder och det är bara att gilla läget.

Tack för en mysig kväll, vännen min.

Idag fortsatte skruvandet... Och borrandet.

Jag har så ont i mina händer och fingerblommor. Oaj oaj oaj :)

Men bra blev det! Och det var värt varenda liten blessyr.

Men så trött man blir av att vara snickare och heminredare.

Nu är det "bara" en massa skit som ska köras till tippen.

Sen är det nog färdigt för den här gången.

Kanske.










Vill ju måla om.
Hela bottenvåningen...

Mmmmm, så gott!

Den med flaggan är Mickes, alltså utan mandelmassa, för att vi ska kunna njuta av semlorna utan att behöva åka till akuten pga allergi.

Mot bättre vetande, så gjorde vi det idag igen...


Den här gången gick det dock lite bättre än förra.
Den här gången hade vi tittat ut ett alternativ hemma.
Det blev alternativet och det blev bra! Hela kvällen har vi skruvat och donat och det känns i både händer och rygg.

Sch...
Men jag måste dit imorgon, igen...
Vi tog fel fronter till lådorna, så de måste bytas imorgon.
Tur det är nära.

Det är vår i luften idag, riktigt ordentligt.

Solen värmde på kinderna och fåglarna sjöng när jag fyllde på med nya talgbollar.

Selma roade sig i trädgården både länge och väl.

Kanske för att dammsugaren var igång inomhus ;)

Har sorterat ut en hel del gamla kläder som bara hängt och skräpat i garderoberna och tagit plats.

Nu ligger kläderna i påsar för vidarebefordan till närmsta insamling.

Skönt med rensing, nu har jag bara resten kvar...

Nu är det dags för en semla!

Barnkalas, Agnes fyller 7 år!
Det var allt från dockor med enorma huvuden, färgpennor, stämplar, böcker, kläder, väskor, lego, drejskiva till staffli och färger.

Och ALLT skulle testas, med en gång.

Vi hann med att äta goda pajer och sallad och gott surdegsbröd och sen var det en jättegod hemmagjord princesstårta. Angelika (mamman) var fortfarande alldeles grön efter karamellfärgen :)

Jag pratade mest med Arvid, 8 månader - man får så bra svar :)
Det var en trevlig eftermiddag och vi gick nöjda därifrån.

Kvällen kommer att spenderas i soffan med ett glas vin och något gott tilltugg.

Två som önskar att de var 10 år igen :)

Agnes pappa, Maurice och Micke.

Imorgon ska Agnes ha 14!!! kompisar på kalas... Puh!

Vi hade dukat upp med gröt, mackor, Pro Viva, kaffe och goda pålägg framför tv:n.

Här skulle åkas slalom.

Det blev en jättekonstig tävling, jag tror att knappt hälften av de startande kom i mål.

Antklimax.

Nu väntar andra åket om någon timme och blir det samma utdelning får de lotta ut medaljerna.

Det är faktiskt lite synd att det ska bli så.

Eftermiddagen är vikt för 7-års kalas, Agnes blir stora damen idag.

Hennes mamma är fantastisk när det gäller mat och bak. Det är alltid mumsiga bakverk och annat :)

Men man kan bli lite trött i huvudet av barnkalas...

Ute försöker solen tränga genom ett jämntjockt ljusgrått täcke och det blåser ganska ordentligt. Jag fick tvinga ut Selma en liten stund innan, hon blir så rastlös annars, men hon gillade det inte...

Nu ligger hon ihoprullad på soffan och sover så gott.

Vissa dagar är verkligen skitdagar.

Det började redan i morse.

När klockan ringde så kändes det som om jag precis hade somnat.

Ögonen ville inte riktigt vakna och locken var tunga hela vägen till jobb.

Spillde kaffe på en arbetskamrat.
Bet mig i tungan när jag åt frukost.

Tonern tog slut i skrivaren.

Någon hade satt igång ett mastodontjobb i vårt affärssystem när jag skulle göra fraktsedlarna till Finland och Proforman till Norge.

Struntade i lunchen.

Jag toppade dagen med ett besök i en leksaksaffär fylld av skrikande ungar, spelande apparater, självspelande musikinstrument och skvalmusik i högtalarna.

Vi är bjudna på barnkalas imorgon...

Grrr!!! Morr! Tvi vale för den här dagen!

Nu är jag hemma.

Känner att jag går ner i varv, lugnet smyger fram och jag börjar nog snart andas normalt.

Vissa dagar är verkligen skitdagar.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Vet ni, jag kan höra fåglarna sjunga utanför...

Det känns redan bättre.

Suttit på möte halva dagen, Rehab-möte.

Det tar på krafterna.

Jag var alldeles slut i huvudet efteråt.

Man vill så väl och ibland är man så maktlös...

Ute är det kallt, grått och rått. Det kändes nästan som höst när jag gick från jobb.

Men snödroppar, krokusar och vintergäck hälsar från rabatterna att så inte är fallet.

Vi går på rätt håll, mot ljuset, mot värmen.

Varför är det så, att man orkar mer på sommarhalvåret?

Eller är det bara en känsla?

Men visst gör man mer på våren och sommaren?

Jag har väldigt lätt för att förpuppa mig på vinterhalvåret.

Stänga dörren om mig och nästan gå i ide.

Under våren och sommaren tillbringar jag nästan all min tid ute i trädgården.

Antingen med fingrarna i jorden, med näsan i en bok eller raklång på rygg med ansiktet mot solen.

Längtar...

En dag som alla andra dagar, en helt vanlig onsdag.

Men i almanackan står det Alla Hjärtans Dag.

Måste det finnas en speciell dag för det? Och är inte en dag lite för lite då?

Det tycker jag.

Men eftersom det hör till så bjuder jag alla som vill komma, på fika och en stor varm kram :)

Det lilla snötäckte vi har haft har försvunnit idag, det har regnat precis hela dagen.
Men ingen risodling i trädgården ännu, marken har klarat av att ta emot smältvattnet så det känns skönt.
Huset lär ligga kvar på samma adress när vi vaknar imorgon.
Handlade hemma i byn och det var full kommers på gågatan...

Mickes farmor skickar alltid en slant till bemärkelsedagar och igår kom det en peng till blommor på Alla Hjärtans Dag.
Jag är inte så förtjust i den dagen så jag köpte blommorna idag och fick dem säkert betydligt billigare :)
De pryder nu sin plats på soffbordet.

När jag traskade vidare på den proppfulla gatan passerade jag en butik som jag tycker är ljuvlig.
Dels för att det finns tusen och en sak där, hon som äger butiken är jättehärlig och jag vet ingen som skyltar så bra som hon.
Det är nog en gammal lägenhet, fullt av små rum och trånga hallar.
Varje rum är inrett i en egen färg. Det finns alltid ett brunt rum och ett vitt rum, de andra skiftar färg efter årstid och säsong.
Ovanför ser ni ett av fönsterna!
Man har kommit rätt - butiken heter Paradiset... :)

Ett livstecken.
Idag fabriksåterställde jag min dator, sedan jag fått hjälp med att ändra i den där BIOS:en.
Så nu har jag börjat om.
Alla program som ska läggas in, laddas ner osv osv osv...
Kvällen är räddad :)

När det är massor av skidor på tv, strålande sol ute och man är söndagstrött - det är då vi åker till IKEA.
Och det var det MASSOR av andra som också hade gjort. Parkeringen var smockfull och varuhuset likaså.
Vi visste vad vi skulle ha, det var bara en stol som skulle testas så att den dög.
När vi provsitter hör jag mitt namn.
Mitt bland alla dessa människor står min mamma.

Kramkalas.

Men de var färdighandlade och fikasugna och vi hade nästan precis kommit och ville bara skynda oss, så det blev inte så mycket snackat där och då.

Vi kom ner på lagret och slog i datorn för att hitta rätt lagerplats.
Vi skulle ha en fortsättning på vår bokhylla, ett skåp som kan sluka alla datorattiraljer, så som skrivare, hårddisk, skivor, kuvert, pennor och annat skrafs.
Tror ni inte att den var slut???
Besviken.

Jaja, inget att göra. Då pinnar vi iväg för att hämta stolarna, bara för att se att den färg vi vill ha - är slut.
Sur.
Vill åka hem.
Barnunge :(

Vi bestämmer om och försöker peppa oss att det här, som vi kom fram till, kommer att bli jättebra ;)

Det är nämligen så här, att vi har en hall på ovanvåningen som är ett outnyttjat utrymme. Den är inte stor och inte bred, men något borde vi kunna göra. Fram tills nu har där stått två fåtöljer som vi impulsköpte för något år sedan. Jag hade stora visioner om de fina överdragen jag skulle sy... Har jag sytt några? Nä.

Så här kommer lite före och efterbilder, precis som det ska vara :)

Tyvärr lite konstigt ljus...

Tror ni att vi har suttit här ofta?
Icke en endaste gång tror jag...

Tror ni att vi kommer att använda utrymmet bättre nu?

Just nu står symaskinen där, men den är ju lätt att ta undan så att man kan lägga pussel där, sitta och skriva, pyssla eller ta med sig datorn upp.
Jag tycker det ser inbjudande ut :)

Slutet gott trots allt, och det där skåpet, det kommer väl in i lager igen, någongång...

Och Anja är historisk!!!

Jag har inte ord för hur imponerad jag är...

En ny dag väntar där ute.
Det blåser lite mer idag, men annars är det fint väder.
Känner mig lite seg i skalle och kropp, som om jag varit på fest igår.

Nu var jag inte på fest, men de som vann i gårdagens melodifestval har säkert festat en del i natt.
The Ark var bra, de gjorde oss inte besvikna. Sen blev vi glatt överraskade när Marie, den mörka tjejen gick vidare. Någon schlager vet jag inte om det är men det är väldigt fin låt.
Schlager ja, det ordet har nog tappat sin betydelse i sammanhanget. Tycker inte det är många som passar in i det facket längre.

Nu drar skidorna igång på tv så jag flyttar mig till soffan en stund :)
Ha en skön söndag!

Det är lördag.
Solen skiner, snön gnistrar och himlen är alldeles blå.

Vi har tittat på massor av skidor, ätit frukost länge, städat och burit upp en bordsskiva från källaren.
Tom pusslet är bortplockat. Det är numera förvisat till ovanvåningen. Helst plötsligt så ser det så städat och ordentligt ut :)

Vi latar oss resten av dagen.
Det behöver man den här årstiden, tror jag :)
Selma ligger och sover i soffan, hon är alldels matt efter skräckdammsugaren.

Fy vad hon tycker illa om den apparaten.
Det gör jag med på ett sätt.
Jag kan känna mig oerhört stressad av dammsugarljudet, om det inte är jag själv som rastar den.

Imorgon är det vi som går ut och rör på oss, så vi inte blir alldeles försoffade.
Vi skulle behöva åka till IKEA för att köpa ett skåp och fyra bordsben, men om sanningen ska fram så känner jag inte för det egentligen...
Jaja, vi får väl se :)

Det här är en låt som gör mig på gott humör!



Christina Aguilera med "Candyman"

Det är fredag, igen.
Veckan har mest bestått av gnäll över min dator så nu lägger jag ner den monologen.
Är lite trött på att det inte blir fixat, men samtidigt så är det inte hela världen. Den fungerar ju trots allt och min familj är frisk.

Ute har det varit riktigt kallt idag.
Isvindar har ruskat om landskapet och minuterna utomhus har inte varit många.
Nu väntar en helg av lugn och ro. Mycket skidor på tv och tydligen ska herr- och damlaget i curling mötas, det kan bli lite roligt :)

Ikväll blir det underhållning av Så ska det låta och imorgon väntar ännu en deltävling av Melodifestivalen. Det kan bara bli bättre den här gången...
Mina favoriter är med; The Ark.
För några år sdan avskydde jag dem, tyckte de var en plåga för trumhinnorna. Numera kan jag nog alla deras texter. (eller många av dem i alla fall)
De har ett sådant härligt scenspråk och deras texter innehåller en hel del klokheter.

Väntar på att Micke ska komma hem, då blir det en riktigt god fredagsmiddag - Mickes italienska specialiteter. Mums!
Första glaset med vin står bredvid mig.

Nu kopplar Linda ner verksamheten :)

Nä, nu går jag och lägger mig.
Har varit runt och läst och kommenterat hos en del och jag tror inte jag lyckats med en enda kommentar.
Jag slarvar otroligt mycket, det ser hemskt ut.
Förlåt.

Äsch... Ni kan släppa tummar och tår...
Det gick inte alls igår.
Datorn fattar inte att den ska läsa skivan när den startar.

Kanske blir det ett nytt försök ikväll, med guidad hjälp i örat. Det ska visst ändras i BIOS:en, tror jag att det hette.
Jag skulle lika gärna kunna få i uppdrag att renovera en rymdfarkost...

Nu stoppar jag in återställningsskivan...
Håll en tumme för mig!

Hade lite omvårdnad av mig själv idag.
Gick från jobb redan halv två och bänkade mig i soffan och tittade på skidskytte.
Det var hur mysigt som helst även om det inte blev medaljregn.
(Sen somnade jag och sov nästan två timmar... Så nu känner jag mig lite mosig...)
Först gick jag och Selma en runda i trädgården och tittade oss omkring, Selma nosade på nästan allt :)
Den här lille krabaten hittade jag inne vid husväggen!

Ikväll är det fotboll, Sverige spelar träningsmatch i Egypten, där kunde man väl ha varit...

Men nu först ska jag gå igenom min dator ytterligare och se vilka program som ska flyttas över mm.
Det känns som ett evighetsjobb och jag vet inte riktigt när jag kan få hjälp med den.
Grejen är, att det är nog ingen hjälp i sig jag behöver.
Jag har en säkerhetskopia på "möget" och det är väl bara att köra in den och återställa datorn till ursprungsläget. Men jag är lite rädd för att ställa till det ännu mer och därför vill jag veta att det blir rätt.
Ja, vilka problem man har...

Livstecken från datanörden... (eller marodören...)

Över ett dygn har jag sysslat med detta nu.
Jag har så ont i huvudet och ögonen tåras av trötthet.
Jag har fortfarande inte fått rätt på möget*.

Datorn fungerar så pass nu att jag kan använda den, men om jag stänger av den så havererar den igen...
Då gör den inkonsekvensanalys på C och sen startar den om och gör en ny inkonsekvensanalys osv.
Men med hjälp av F8 och lite annat så kommer jag in i den och jag har åter fått rätt på mina virusprogam. Det var nämligen ett sådant jag tog bort och ersatte med ett annat.
Nu har jag gått baklänges så att jag är tillbaka där jag började, med lite nya härliga buggar i systemet :(

Åh, att man inte bara kan lämna bort lådan och få tillbaka den, pigg och kry, eller sätta den på en antibiotikakur eller nåt...

Jag lyckades rädda över alla mina foto och annat viktigt till den nya hårddisken, sen ovanpå allt så brände jag över dem på skiva också. Av någon anledning så kunde jag inte få in dem på en DVD så det blev mååååååånga CD-skivor. Men nu är de i säkert förvar i alla fall, på flera ställen :)

Nu är jag fullständigt slut så jag ska gå direkt och lägga mig, orkar inte läsa en enda blogg eller svara på era uppmuntrande kommentarer, det lovar jag att göra imorgon.

*mög är skånska för skit - ungefär :)