Snacka om kontraster!

Igår var himlen så mörk och grå så man knappt visste om solen verkligen fanns där bakom.

Idag visar sig hösten från sin allra vackraste sida.

Så nu har jag stoppat undan lite solljus som jag kan plocka fram när det blir gråare igen. Hörde att en storm var på väg...

Fallfrukten är samlad i högar under granarna. Där ligger det mer skyddat för fåglarna. Jodå, det finns ett hjärta i den här kroppen, trots att det gäller fjäderfän... Talgbollar och andra frön är redan inhandlat och väntar bara på att hängas ut. Men det dröjer ett tag, än finns det mycket att knapra på där ute. De får ju inte bli för bekväma... ;)

Himlen är nästan svart.
Regnet öser ner.
Jag längtar tillbaka...

Nu tar jag hjälp av John Blund och kryper ner.
Inatt sov jag bara 1,5 timme sammanhängande...

Ellis har utmanat mig...
Här är mina svar!

A is for age; 30
B is for booze of choice; rött vin och Gin & Tonic
C is for career; "Mejerska" :)
D is for your dad´s name; Bo
E is for essential things to bring to a party; gott humör och blomma eller ett litet paket
F is for favourite song at the moment; Unfaithful av Rihanna
G is for favourite game; Backgammon
H is for hometown; Svedala
I is for instrument you play; piano (har spelat tvärflöjt)
J is for jam or jelly you like; plommonmarmelad
K is for kids; inte ett enda, ännu.
L is for living arrangements; i hus med min man och katt
M is for Mothers name; Elisabeth
N is for name of your crush; Mikael
O is for overnight hospital stays; ja, när jag var bebis, men hur många dagar det var har jag ingen aning om.
P is for phobias; fåglar, mörker och spindlar
Q is for qoutes you like; jag använder "absolut" otroligt mycket, men det retar mig... :(
R is for relationship that last longest; drygt 9 år hittills med Micke
S is for sartorial style; bekväm
T is for time you wake up; när klockh*lv*t*t ringer
U is for underwear; hotpants, just nu
V is for vegetables you love; tomat, gurka, svamp, oliver (fast de sista två går nog inte under grönsaker...)
W is for weekend plans; avkoppling och MFF:s sista hemmamatch för säsongen
X is for x-rays you had; massor; tänderna hos tandläkaren, skiktröntgen på skallen min (nä, de hittade inget fel :))
Y is for yummy food you make; fläskfilé med vitlöksost, blomkålsstuvning
Z is for zodiac sign; vädur
Å is for ; de du vill skicka listan vidare till; Annika i USA och Moni
Ä is for; älsklingstrend; min alldeles egna - det som är skönt
Ö is for ;Önskan just nu, en egoistisk önskan; att få sova en hel natt

Grå och regntung himmel i Svedala.
Det blir mycket varma kläder när vi om en timme ska iväg på fotboll.
Sen blir det en lugn eftermiddag och kväll.
Ellis lägger ju in en massa härliga länkar till diverse bra sidor och jag fastnar...
Så nu virkas det mormorsrutor här, på löpande band. Det ska bli en filt så småningom.

Selma blir som kattunge på nytt. Hon leker med nystan och trådar och är bara så söt.

Fast nu vilar hon....

Idag var det helt andra färger utanför bilfönstret på vägen mot Ystad.
Men det är vackert på sitt sätt.

Vi fick en bra stund hos morfar.
Han sken upp när han såg Micke och var så mån om oss. Han pussade mig på kinden.
När vi skulle köra hem så kramade jag morfar och då var det min tur att pussa honom på kinden, den lena, nyrakade kinden...
När vi körde hemåt så kom tröttheten över mig.
Nu är det lördagskväll och mörkret sänker sig.
Det blir kyckling ikväll, tända ljus och värme. Ikväll ska vi bara ha det skönt.

Sitter nu och lyssnar på en alldeles underbar skiva, som innehåller allt man kan tänka sig.
Tack så mycket Elisabet! Kramar till Dig!

Konstiga dagar, och ännu konstigare nätter...
Jag har så mycket gråt som vill komma ut.
Jag tänker så mycket, på livet och döden.
När allt kommer nära blir man ömtålig.

På nätterna går hjärnan på högvarv, det är då den tycker bäst om att bearbeta allt. Det tycker inte min kropp. Trött.

Men jag masade mig iväg igår, till after-work träff med arbetskamraterna, och vi hade jätteroligt. Många härliga skratt.
Fattar inte hur jag orkade, men jag ångrar mig inte en sekund.
Så det var den slöa fredagskvällen det.... ;)

Sov lite bättre natten till idag och kunde även slumra om på morgonen. Ätit frukost länge.
Nu åker vi snart till morfar.

I eftermiddag och kväll har jag mycket att läsa, har väldig abstinens efter alla bra bloggar :)

Nähäpp... Det blev ingen tavla...
Men lite ost är väl aldrig fel?!

Nu är jag så trött, så trött, så jag ska bara koppla av en stund i soffan och språka lite med Micke innan jag kryper ner.
Imorgon är det fredag - skönt!

Känner Ni doften?

Så är dagen till ända.
Utanför fönstret sänker sig skymning. Det går fort nu.
Det blev ingen promenad i Bokskogen idag, men det gör inget. Skogen står kvar till helgen. Då ska dit, med en termos i ryggsäcken och med friska sinnen.

Jaha, vad har jag då gjort idag?
Ingenting egentligen.
Jo, lite...
Hängt upp tvätten från i morse, tömt diskmaskinen och plockat undan lite.
Sen satte jag mig i fåtöljen och läste. Selma kom och lade sig i mitt knä och vi slumrade en stund.
Pratat med mamma i telefon, en snabbis.
Fått en avi om att jag har ett paket att hämta ut. Lökar som jag beställt.
Nu väntar kvällen, med tända ljus.
Det blir ostfylld pasta tillsammans med Micke.
Sen blir det en halvtimme med Gunnel Carlsson.
Som jag sörjde när SVT lade ner "Gröna Rum". Det var så lagom, det programmet, precis i min smak.
Nu har Gunnel fått göra en serie program som ska visas under hösten. Jag missade det förra veckan, då det var VM-kval i fotboll, men ikväll kan hon räkna med mig.
Efter det blir det nog ett öga på fotbollen. Storlagen Barcelona och Chelsea möts, det kan bli hur bra som helst.

Imorgon väntar en arbetsdag. Den får bli som den blir.
På kvällen har jag fått välja bort kören. Vi har årsmöte med utlottning i Konstföreningen som jag är med i. Det blir lite vin och massor av ost efteråt. Håll en tumme för mig att jag får med mig en tavla hem.

Morgonpromenad i trädgården.
Ledig.

Har sovit i omgångar, länge.
Läste tidningen från pärm till pärm under tiden jag knaprade på skorpor och drack te.
En maskin tvätt snurrar där uppe. Kanske jag tömmer diskmaskinen. Sen blir det mer kaffe och kuddar och filt i soffan tillsammans med en bok.

I eftermiddag blir det förmodligen en promenad i Bokskogen.
Det gäller att passa på innan alla löv faller för det här året.

Selma ligger ute på verandan i solen och myser.
Det här blir en bra dag.

Gick från jobb halv två idag.
Sammanstrålade med mamma och sen gav vi oss av mot Ystad.
Det var strålande väder idag igen.
Jag körde och gav mamma kameran, men det höll på att gå i stöpet - hon blev nästan sjösjuk på kuppen. Men några bra bilder fick hon till i alla fall.

Vägen österut, mot Ystad.

Till och med jag fastnade :)

Ser ni, vilken utsikt va?!

Där, längst bort i bilden, ligger Stjärnhusen.
De är byggda i stjärnform om man ser dem uppifrån.
Här ville mamma bo när hon var liten.

Vi fick en fin eftermiddag hos morfar.
Han har genomgått en uräcklig undersökning idag, vilket resulterade i en del information om hans tillstånd. Så nu medicineras han för det och så betar vi av nästa sak.
Han var så fin idag...
Mamma rakade och kammade honom och vi pratade om allt möjligt. Under tiden värmde jag och masserade hans fötter. Det tyckte han om.
Han satt upp en liten, liten stund och i det ögonblicket kom tårarna. På mig.
Vill att han ska få må bra...

Trött...

Efter en natt med alldeles för lite sömn, så borde jag redan stupat i säng vid det här laget.
Men nu går jag på något konstigt högvarv och har så många måsten... ;)
Jag har pratat med mamma och hon har lyckats få lite fart på sjukhuspersonalen, efter ett oräkneligt antal samtal, så morfar har varit på röntgen idag och imorgon väntar en annan undersökning.
Imorgon åker vi till honom på eftermiddag och hälsar på, masserar hans fötter och finns i hans närhet.

Sen har jag tagit mig ledigt på onsdag, jag ska komma ikapp mig själv tänkte jag.
När det händer så mycker runt omkring så glömmer man sina egna tankar och de blir väldigt små och oväsentliga. Men onsdagen, den ska bli min dag.

Nu önskar jag alla en god natt och en ännu bättre morgondag.
Kram till Er alla, ni som har kommit att betyda så mycket för mig!

Natten till idag kan vi glömma. Jag har inte sovit många timmar. När klockan var halv fyra hade jag inte somnat. Åh, så många tankar som skulle redas ut.

Vaknade en kvart innan jag skulle stämpla in. Illa. Kom en kvart för sent.

Med det i bagaget hade den här dagen alla förutsättningar för att bli en ganska tråkig och jobbig dag. Men som ett brev på posten, så kom en gammal (fast ung) arbetskamrat på besök. Han utstrålar massor av värme och har världens härligaste humor, så skrattet bubblade ur mig flera gånger.

Nu är det eftermiddag och rumpan har landat på stolen här hemma. Trött, ja!
Men det är bara att ladda om batterierna för om en timme piper vi iväg på fotboll. Många spelare har drabbats av skador så det är ett reservbetonat lag som ska tampas om poängen ikväll. Men om Sverige kunde prestera så bra när "alla stjärnorna" var borta så ska väl MFF också klara det?!

Vilken dag detta har varit...
Det svänger fram och tillbaka. Tårarna kommer och håller på att rinna över, för att i nästa sekund avlösas av ett bubblande skratt.

Mamma och jag for österut, till en liten by någon mil väster om Simrishamn och fick söndagsmiddag hos mormor, biff med potatis, morötter, lingon och gudomlig sås. Efter det var det äppelpaj med vaniljsås. Under tiden tittar min morbror och moster in och säger hej. De är ute och vandrar i det vackra vädret och så pratar vi om matchen igår. Matchen med stort M. Kvalet till division 5, de klarade sig kvar, tack vare mina målspottande kusiner. Och så gläds vi över det.
Sen diskar mamma och mormor och jag börjar plocka ner gardiner, för mitt i röran så ska det sättas in nya fönster, klockan sju imorgon bitti.
Sen tar vi vårt pick och pack och sticker mot Ystad.

Mamma och mormor sitter fram och jag sitter som en annan madame där bak och kameran går varm.

Mormor

Så kommer vi till Ystad och mamma och jag pekar och ler, vi vet vem som bor här... :)

In på sjukhuset och in till min morfar...
Å, jag skulle kunna stortjuta på stället. Han tynar bort och han är så grå...
Mamma donar och fixar och hjälper och skojar med honom.
Hon rakar honom och då är de så fina när de gör samma min, för att räta ut kalkonhalsen. De skrattar så gott när de kommer på hur de ser ut.
Mormor kammar honom och sen gör mamma vid hans händer.
Han är så kall... Både om händer och fötter. Jag bäddar om honom under tiden och håller hans fötter i mina händer.


Sen dricker vi kaffe. Mamma och mormor mumsar choklad och pratar. Jag sitter tyst. Kan inte tugga. Morfar får inget äta, och jag undrar vad han tänker.
Sen raggar mamma upp en rullstol och vi tar med honom ut i solen och då, just då, ser han ganska fridfull ut.
Och från ingenstans så säger han med lite finlandssvenska i rösten: "Jag vill tacka livet" Då skrattar vi, allihop.
Vi tittar på vår bil och morfar förundras över att färgen har blivit så bra efter krocken.
Han frågar flera gånger hur det är med Micke och vad han gör osv.

När vi ska åka skär det i hjärtat.
Ingen av oss vill lämna honom där. Ensam. Kall.
Vi kramas och han klappar mamma på kinden och när jag kramar honom en gång till, så säger han - ja du, mitt lilla bb... (barnbarn)

När vi åker hemåt så kommer alla tankarna och vi är ledsna båda två.
Väl hemma så tittar vi på bilderna från dagen och mamma ler ibland och torkar en tår ibland.
Om han bara slapp att ha ont...

Fick vakna till klockan idag, en söndag.
Det kändes inte så roligt igår när jag ställde in väckningen, men idag var det inte så farligt.
Ska ordna lite blommor snart eftersom vi ska köra förbi min farmors grav och göra fint. Sen bär det av till mormor.
Middag kl 12.00!

Sen åker vi till morfar.

Det är 4 grader ute, kallt.
Strålande sol och klarblå himmel, vackert!

Morfar åker fram och tillbaka mellan sjukhusen i södra Skåne...
Förra veckan till Simrishamn, vidare till Ystad. Under veckan tillbaka till Simrishamn och idag tillbaka till Ystad. Han är dålig nu...

Imorgon åker mamma och jag och hämtar mormor.
Sen åker vi till morfar.

För en timme sen höll hjärtat på att hoppa ur kroppen, telefonen ringde och jag såg till min fasa att det var riktnumret från Ystad!!
Men när jag svarar så möts jag av en glad stämma i andra änden, det var Elisabet!
Hennes röst får mig att le...

Middagsdags!

Någon... jag säger inte vem... Tipsade om spel på Ica-Kurirens hemsida.
Jag är fast!

Sorgligt...

Ni som har hängt med ett tag, vet att jag inte är så glad för fåglar. Jag kan ju inte säga att jag tycker illa om dem, det är mer rädsla...

Häromdagen när jag kom in i badrummet så låg det massa tussar av något på golvet. Selma, vår katt, hade tidigare utkämpat ett slagsmål med sin svärmor i vår trädgård, så jag trodde det var tussar från henne. Men det kändes inte rätt och jag kallade på Micke. När han kommer in så vänder han på huvudet och tittar upp mot taket. Där sitter vår fläkt, och ur den singlade fler tussar ut.
Det blev lite snabbrengöring och vi kom fram till att det var fågelfjädrar. Dagen efter städades det ännu mer och idag tog Micke verktyg och spann med sig in på badrummet och stängde dörren.
Inte mer än tre fåglar fanns innanför fläkten, döda...
En liten bebis först och sen två större, antagligen gråsparv eller något liknande.
Jag läste "Gud som haver" och Micke begravde dem i trädgården under granarna.

Till och med jag, som inte är glad för fjäderfän, tyckte att det var sorgligt och Micke såg själv lite tagen ut. Det var ju en hel familj. Det verkade som om de försökt rädda varandra...

Bilder

Utanför mitt fönster på jobb...

Resten av bilderna är hemifrån.

Nu är det fredagkväll, skönt...

Tog mig samman, ett djupt andetag och sen åkte jag till kyrkan.
Körövning.
Idag var vi inte så många, det var en befrielse. Jag fick sjunga lite och tankarna som maler försvann, om så bara för en stund.
Tankarna på varför, varför jag känner så här.

Hem, in genom dörren, hej till Micke och då ringde telefonen. Djup suck! Orkar inte, vill inte.
Svarade och blev alldeles varm i hjärtat.
Pappa. Min älskade pappa. Han hade läst mina rader på bloggen och ville prata.
Vi pratade länge, om allt möjligt.
Om mig, om en fågel som trillat ner i vår fläkt, om den nya regeringen, om tv-avgiften, om Göteborg, om Andrea Brocelli, om tåg och buss, om morfar, om mamma, om god mat och öl och snaps.

Nu sitter jag här, fortfarande varm i hjärtat.
För alla er som skänker mig några tankar, för mamma och pappa, för Micke och Selma och för mina riktiga vänner... utan er hade det inte varit lönt.

Jag är trött... och kall.
Jag orkar inte mer, jag vill inget... Gråter.
Jag vill sova till våren.

Jag går på reserven och jag vet inte hur länge den håller. Allting bara rasar.
Ändå är det inget speciellt, som jag kan sätta fingret på. Jag vill bara inte längre.
Kan inte.

Gråter mer, bara för att få ut tårarna. Det är skönt att gråta. Men man får så ont i huvudet efteråt. Men ut ska dem, annars får inget annat plats.

Jag gråter ännu mer när någon vill trösta, klappa mig på axeln och peppa. Visste inte att jag hade en kran till tårarna på axeln.
Jag är trött.... långt in i själen.

Varför?




Uppdaterat:
När jag sitter och läser igenom mina inlägg från de senaste veckorna, så förstår jag till en del, varför jag är så trött.

Känslorna far som en jojo, upp och ner, fram och tillbaka och upp och ner igen... Om de hade varit på en jämn nivå så hade det kanske känts mer ljusgrått, nu blir det nattsvart mellan varven.

Lååååång onsdag.

Onsdagarna är i vanliga fall, min sk lugna dag på jobb, men inte idag.
Körde hemifrån halv sju och var inte hemma förrän efter sex. 24 mil avverkade och en dag i nordöstra Skåne, det är min dag.

Det var så dimmigt i morse, som att köra i mjölk (passande med tanke på mitt yrke)
Men idag har har jag varit bland alla sorters ostar ni kan tänka er. Det blir en konstig doft, som sätter sig i kläderna.
Som när jag, under min gymnasietid, jobbade extra på en pizzeria. Då hade jag hår långt, långt ner på ryggen. Det kvittade hur mycket jag tvättade mitt hår, det var alltid som om jag hade en pizza på huvudkudden när jag skulle somna.

Nu blir det några timmar på Island - EM-kval i fotboll.

Idag är det en sån där mellandag igen...
Jag fastnar i mig själv och sitter bara och stirrar.

Körde hem lite tidigare från jobb, fick ändå inget vettigt uträttat. Försökte mig på att shoppa mig glad, men hade ingen lust.
Hem till Selma, kramade henne hårt och släppte sen ut henne till den friska luften.

Satte mig vid datorn och surfade runt lite och hamnade till sist på en sida, där man kan hitta gamla klasskompisar.
Det finns arkiv långt tillbaka på vissa skolor. Hittade faktiskt gamla klasskompisar och många minnen dök upp. Både glada och sorgsna, så klart. Men mest roliga minnen.
Min tid på högstadiet var min allra bästa tid i skolan.
Vi hade otroligt roligt och jag blev förälskad för första gången, på riktigt, i skolans snyggaste kille :)
Och kan ni tänka er, han blev kär i mig också!
Den första kärleken glömmer man väl aldrig?!

Blev ni sugna på att hitta gamla vänner, så titta här!

Måndagen avklarad, fyra kvar..
Har varit i Kristianstad och jobbat idag, på en av våra anläggningar där. Det är 24 mil fram och tillbaka, på världens tråkigaste väg.
Höll på att bli mosad när jag körde hem, en lastbil med släp slängde sig ut framför mig, varpå jag stod på bromsen. Det första jag tänkte på var - o nej, inte förstöra bilen, jag har ju precis fått tillbaka den!!
Ibland är man knäpp.
Nu gick ju allt bra, men lastbilschauffören fick det berömda fingret ;)




Min morfar ligger inlagd på Ystad lasarett...
Han är jättedålig.
Jag har hoppat högt flera gånger ikväll när telefonen har ringt.
Känner mig så maktlös...
Fjärilsblomman från i somras, den är till dig morfar.
Känner du doften?
Du med mormor?

Selma älskar Ahlgrens bilar :)

Men jag undrar vem som myser mest :)

Söndag hos mig...

Det har varit ruggigt väder i Skåne idag, verkligen inne-sittar-väder.
Så det är precis det jag har gjort.
Läst, både bok och bloggar, pratat min kära vän och ätit gott.
När jag går mina rundor i trädgården så ser jag en clematis som kämpar på in i det sista.

När jag tittar i vår lilla damm så ser jag att en av de sista tomaterna har tagit sig ett dopp, den får nog ligga kvar... Selma (vår katt) älskar att dricka ur dammen så då kan hon ju få sig en vitaminkick på samma gång :)

När jag vandrar vidare så hittar jag ett blombald från clematisen. Det har nog trillat av idag, det ser fortfarande så fint ut. Det får ligga kvar.

Det mörknar fort ute nu, värre blir det om några veckor då vi ställer om klockan. Jag tänder lite ljus och sätter mig tillrätta framför datorn. Jag kommer på mig själv att försöka titta in i Elisabets tandkrämstub...

Varför gör man så?

Precis som jag lutar på huvudet i kurvor när jag kör bil.

Till skillnad från känslan, två inlägg ner, så har jag upplevt en helt annan känsla idag.
Jag har pratat med en mycket, mycket kär vän via msn under flera timmar. Vi har inte pratat på väldigt länge, så det var en del att gå igenom...
Jag trodde att vi kanske hade nått slutet på vår gemensamma resa, men så var det inte när allt kom omkring.
Istället har vi idag, kommit varandra ännu närmre och det är en jätteskön känsla.
Jag är så glad för den här personen, så ni kan inte ana.
Tack för att Du finns!

Här är gårdagens skörd.
2,2 kg fina, feta vårlökar som ska glädja mig till våren.

Ibland har man ovanligt kort stubin. Inte så att man blir arg eller sur, utan man bara stänger av och försöker låtsas som ingenting. Varför är man så?

Det är lättare att skriva om det i tredje person, men alla fattar ändå att det handlar om mig.
Just nu, så blev jag sådär, tvär.
Jag blev sårad, men vill inte visa det eller säga det. Kanske för att den jag pratade med inte skulle förstå, inte ta det på allvar.

Nu känns det lite bättre, just för att jag fick berätta. Så nu glömmer vi det här!

Lördag... Alldeles tomt i kalendern, ledig.
Sov länge, åt god frukost, läste tidningen, satte igång tvättmaskinen, tömde diskmaskinen, dammsög.
Så, nu tänker jag inte göra ett dugg mer!
Nu är det ledig lördag som gäller.
Solen skiner.

Micke har fått hjälp med att laga vår gamla bil idag.
Den började brinna i fjol, i augusti. Sen har den bara stått. Och så irriterad jag har varit på den! Ännu mer när älsklingsbilen var på verkstaden.
Men nu är han ute och rastar den för att få fart på batteriet. Sen ska möget säljas!

Sitter och funderar på om jag ska hitta på något idag, något som är bra för själen.
Vill köpa höstblommor och göra lite fint i några krukor. Fick ett erbjudande i posten häromdagen, vårlökar för 24.95 kilot. Sugen!!
Har susat runt lite i bloggvärlden och myst med vännerna, idag är en BRA dag!
Kram till Er alla och ha en skön eftermiddag.

Igår...

Igår var ingen bra dag...
Jag öppnade datorn, och stängde den igen.
Jag var ledsen och väldigt gråtmild, minsta lilla triggade igång mig.
Hade jag skrivit något så hade det bara blivit så trist så det var bättre att låta bli.

Idag är en ny dag och den kan bara bli bättre!
För det första: BILEN är hemma igen!
För det andra: när jag kom till jobb stod det en flaska vin på mitt bord, med en liten lapp som sa: "Bara för att du är den du är, kram Jenny"
Det är från samma Jenny som jag fick kortet av, kommer ni ihåg? Annars titta här!
Jenny fick en jättestor kram, jag blev ju så glad!

En timme senare inser jag att det är Jennys namnsdag - det var ju hon som skulle fått en liten present, inte jag. En kram till!

Med sådan start på dagen så ska nog den här dagen bli bra.

Jag har hört väldigt konstiga ljud de sista kvällarna när jag stått ute.
Det har inte alls låtit som fladdermössen, som finns i otal och susar över huvdet på mig. Ej heller som grannens hundvissla.
Nej, mycket högra och mycket mer klagande, skrikande...
Kom på att det var vännerna i dungen - Kattugglorna.

Kattuggla

Jag är absolut ingen fågelfantast, som vissa av er redan vet, jag är väldigt rädd för fåglar och går inte gärna i parker eller dylikt. Dock kan jag faktiskt uppskatta en uggla - på behörigt avstånd!!
Varje höst kommer nämligen ett gäng Hornugglor och övervintrar i våra granar och ibland blir det tom bebisugglor :)
När de kommer, då vet jag att det är höst, och när det flyttar, då har värmen kommit för att stanna på våren. Inga Hornugglor ännu...

Hornuggla

Idag bjuder himlen på en sprakande färgfest!

Jag längtar efter min bil... Så otroligt mycket!!
Jag är ingen bussmänniska, må hända att ni tycker att jag är bekväm, men då får jag väl stå för det då.
Jag bara avskyr att åka buss....

... men idag var det ganska fin utsikt ;)

Det är mycket som inte är som det ska, tycker jag...
Det är oktober och rosorna blommar för fullt, det är alldeles för mörkt på morgonen för att jag ska tycka att det är behagligt att gå till bussen, vår bil har inte kommit hem än, det är rörigt på jobb, huvudet bankar på som vanligt och jag blir inte av med min förkylning. Tvärtom, det känns som om den börjar om med förnyad styrka nu...

Jag sympatiserar nog med Elisabet och Ellis... ;)
Lägger mig en stund på soffan.

Så har måndagen snart nått sitt slut, bara några dagar kvar, sen är det helg :)

Det har varit lite rörigt och struligt på jobb, men å andra sidan så har tiden gått ganska fort idag.


I morse knatade jag som vanligt upp till bussen, nu är det alldeles mörkt på morgonen, och det var ganska ruggigt väder. Regnet hängde kvar efter helgens dubbla åskoväder.
Väl på bussen så kom värmen som ett slag, jag tror det var nästan 30 grader varmt och kondensen var tät på rutorna.
Trångt om saligheten och vissa fick stå hela vägen in till Malmö.
Damen som satt framför mig, hade nog råkat ut för en olycka på morgonen i sitt badrum. Hon fullständigt stank parfym!! I den värmen, bland alla de människorna - jag trodde jag skulle tuppa av.

När jag kom av bussen inne i Malmö kändes avgaserna som en ljuv blomsterdoft.

Söndagstankar...

Det började med att jag fick ett mail, av mamma - "Linda kolla den här sidan" och det gjorde jag.
Huset som jag är född i och där jag tillbringade mina första år i livet är till salu. Det ser precis likadant ut, nästan.
Tapeterna i mitt rum (gammelrosa) sitter kvar, kakeln i köket (orange) sitter kvar och min lekstuga (som pappa byggt) står kvar.
Många minnen kom tillbaka av alla bilder, jag berättade, pekade och förklarade för Micke.

Mamma och pappa byggde huset 1973, lyckliga och relativt nygifta skulle de starta sitt liv i en liten by på landet. De lånade en, med dagens mått mätt, liten summa pengar, och byggde sitt hus. Tre år senare kom jag till världen och lyckan var total.
Jag var hos dagmamma mina första år och mamma jobbade natt. Sen närmade jag mig skolåldern och började på dagiset för att vara tillsammans med mina blivande klasskamrater.
Första skoldagen... Kläder som pappa köpt i Paris, en mintgön sommarjacka, lockad hästsvans och en ny, röd fjällräven på ryggen. Vi var sex i min klass...

När jag var nio flyttade vi de dryga två milen till Lund. Till ett, i mina ögon, pampigt och jättestort hus! Tänk, vi hade en balkong på 60 kvm! Där bodde vi i nästan 6 år.
Sen flyttade vi igen, på olika håll.

Mamma och pappa hade nått slutet på sin gemensamma resa och delade bohaget som vänner. Jag har inget minne av att de bråkade något speciellt, det blev bara tyst. Samtalsämnena tog slut och de växte på vars ett håll. De hade många år bakom sig tillsammans, mamma var ju bara 13 när de träffades första gången.

Jag fick välja vem jag ville bo med, jätteknepigt... Men samtidigt oerhört smart. Jag kunde inte gnälla på någon ;)
Jag valde att bo med min pappa, vilket många höjde på ögonbrynen åt.
Mitt i soppan och röran, som det är när männsikor skiljs, så var det lite spännande.
Vi skulle bo mitt i stan pappa och jag, ny lägenhet, nytt rum osv.
Som jag skämdes för att jag tyckte att det var spännande, det tog flera år innan jag vågade berätta det för mina föräldrar.
Åren gick och pappa träffade en kvinna. Det hade väl sina sidor, jag hade ju inte pappa för mig själv längre... :) Mamma träffade en man, det hade också sina sidor, jag hade ju inte mamma för mig själv längre... :)
Med andra ord: livet gick vidare.

Jag har säkert förträngt en massa och lagt en hel del bakom mig, allt är ju inte en dans på rosor. Men när jag tänker tillbaka så finns det inget som känns svårt eller tungt.
Mamma och pappa gjorde det lätt för mig på många sätt. De kunde (kan) träffas som vuxna människor och vi firade mina födelsedagar tillsammans. De ordnade och donade tillsammans när jag tog studenten och jag har många jättefina minnen av mina föräldrar tillsammans.
Önskar inte att något var annorlunda.

Men jag har inget barndomshem i mina ögon. Jag menar; många säger att de ska åka hem över helgen, eller de berättar att de varit hemma i bardomshemmet och hittat något eller gjort något.
Det har inte jag. Det är väl det enda jag saknar i så fall.

Men jag vet var jag har mina föräldrar och jag älskar Er oerhört mycket!
Tack för att Ni är precis de ni är.

På väg...

... till soffan.