onsdag, oktober 04, 2006

Jag har hört väldigt konstiga ljud de sista kvällarna när jag stått ute.
Det har inte alls låtit som fladdermössen, som finns i otal och susar över huvdet på mig. Ej heller som grannens hundvissla.
Nej, mycket högra och mycket mer klagande, skrikande...
Kom på att det var vännerna i dungen - Kattugglorna.


Kattuggla
Jag är absolut ingen fågelfantast, som vissa av er redan vet, jag är väldigt rädd för fåglar och går inte gärna i parker eller dylikt. Dock kan jag faktiskt uppskatta en uggla - på behörigt avstånd!!
Varje höst kommer nämligen ett gäng Hornugglor och övervintrar i våra granar och ibland blir det tom bebisugglor :)
När de kommer, då vet jag att det är höst, och när det flyttar, då har värmen kommit för att stanna på våren. Inga Hornugglor ännu...


Hornuggla

16 kommentarer:

Linda sa...

Bettankax: :)
Visst skriker de nästan som små bebisar ibland, kattugglorna?!

Linda sa...

De är det dem jag hör.
Bra, då är det inga rymdvarelser eller annat ;) Kram

Lilla B sa...

lyckans ost som har ugglor inpå tomten!

Lilla B sa...

inte när man ogillar fåglar är man kanske en lyckans ost. Tänkte inte på det....
Skicka hit dem istället! Peka norrut!

Linda sa...

Lilla B: Hornugglorna är faktiskt välkomna. För första gången i fjol, när de kom, så kände jag mig glad över att se dem.
Väntar faktiskt på dem nu.
Kattugglorna låter ju ganska hemska när de sätter igång så det kan jag försöka att skicka dig några :)
Nädu, nu är det vi som är nattugglor. Nu måste jag verkligen hoppa i säng.

Monica med yffen sa...

Då är det förmodligen en kattuggla jag också har hört. Kunde inte förstå vad det var - och det låter hemskt. Som ett skadat djur, ett alldeles förtvivlat läte som flyttar sig fram och tillbaks.

Dakota sa...

söt uggla - eller "oggla" som jag så fint uttryckte det en gång i tiden.

nu borde underteckad oggla (dvs jag) också gå och nanna.

natti natti!

Anonym sa...

Suveränt!

Ugglorna kanske kan få dig, att till slut...åtminstone,lite grann...gilla fåglar?

När du ändå skickar iväg ett par till Lilla B, så kan det GÄRNA, få stanna ett par här också! På vägen s a s.

Vid min lilla hylla vid matbordet...ligger ALLTID fågelboken.

Anonym sa...

Å du milde, vad roligt!!
Tänk om vi fick uppleva något sådant!! Ugglor är ju så mysiga!

Och du, dom äter säkert både möss och grodor... ;)

Anonym sa...

Var rädd om ugglorna.

Själv har jag haft förmånen att träffa en fjälluggla, en gång i mitt liv, hittills.

Den är så fascinerande, eftersom man inte vet varför den är totalt spårlöst borta i många år och sedan kan den dyka upp på en gammal boplats och häcka. Den gäckar forskarna.

Ugglan är stor och vit, med små diskreta grå pärlor i dräkten.

När jag såg den, satt den på ett klippblock i Neaesketvaggi. Det var skymning och vi drog genast paralleller med spöket Laban. För så såg det ut.

Eftersom den är så sällsynt, så lutade vi nog åt att det var Laban i första hand.

:-D

Det Mörka Hotet sa...

Någon speciell anledning till din reserverade hållning gentemot fåglar?

Samuel

Anonym sa...

Så mysigt med en uggla i nærheten. Dom e ju søta: )

Linda sa...

Monica: ja, de låter verkligen hemskt, som om de har riktigt ont.

Dakota: ja, kattugglan är riktigt fin, ser så mjuk ut. Hornugglan är ju speciell med sina tofsar på huvudet.

Eva: två kattugglor till dig då, så att de kan föröka sig :)

Ellis: ja, de är faktiskt fina. Ska försöka ta foto på dem när de kommer. Och de äter en massa skit, just precis! Men det kommer ut en hel del från dem också, både bajs och spybollar...

Bert: det är klart att jag är rädd om dem, de har ju blivit en del av vårt trädgårsdliv, jag blir glad när de kommer.
Va häftigt med en vit uggla! Eller om det nu var Laban... :)

DMH: jag vet inte riktigt. Tycker de har superäckliga fötter, konstiga näsborrar på näbben och ser allmänt dumma ut. Tänker då på de som har ett öga på var sida om huvudet.

Julie: ja, ugglor är nog de enda fåglar som jag faktiskt kan tycka är fina.

Tankevågor sa...

Jag tycker också om ugglor, tycker de är så speciella och nästan som sagofåglar. Men inte alltid så lätt att få syn på dem tyvärr.

Lilla B sa...

HALLÅ!!!
Var är du Lindalotta???

Inte ett endaste litet blogginlägg på ett tag.
Nu väntar vi!!

Linda sa...

Londongirl: ugglorna som bor i våra granar har vant sig vid oss så vi brukar kunna stå och titta på dem. Men när vi pekar och viftar för mycket kryper de bakom en gren eller helt sonika flyger de iväg.

Lilla B: jag är tillbaka nu, som synes ;)