Häromdagen när jag kom in i badrummet så låg det massa tussar av något på golvet. Selma, vår katt, hade tidigare utkämpat ett slagsmål med sin svärmor i vår trädgård, så jag trodde det var tussar från henne. Men det kändes inte rätt och jag kallade på Micke. När han kommer in så vänder han på huvudet och tittar upp mot taket. Där sitter vår fläkt, och ur den singlade fler tussar ut.
Det blev lite snabbrengöring och vi kom fram till att det var fågelfjädrar. Dagen efter städades det ännu mer och idag tog Micke verktyg och spann med sig in på badrummet och stängde dörren.
Inte mer än tre fåglar fanns innanför fläkten, döda...
En liten bebis först och sen två större, antagligen gråsparv eller något liknande.
Jag läste "Gud som haver" och Micke begravde dem i trädgården under granarna.
Till och med jag, som inte är glad för fjäderfän, tyckte att det var sorgligt och Micke såg själv lite tagen ut. Det var ju en hel familj. Det verkade som om de försökt rädda varandra...
8 kommentarer:
Å nämen å. Stackars fåglar.
Och här satt jag och direkt tänkte på hm... kletet...
*skäms*
Ellis: det var inget klet, de var hela och fina, några fjädrar mindre bara.
Men lukten om några veckor, den hade inte varit att leka med... ;)
Men nu har de fått en hederlig begravning så det känns bra.
Sorgligt...stackars små fåglar, och dem hade försökt rädda varandra..
Vad fint att ni begravde dem.
Det vittnar om ett gott hjärta det ...
Annika: jag blev alldeles blank i ögonen när jag såg att där var tre stycken. De kan ju inte trillat i alla tre...
Vi begraver alla djur som fått sluta sitt liv i vår trädgård. Det värsta var nog när Selma släpade hem en harunge... Då grät jag.
Elisabet: det känns inte mer än rätt att begrava dem. Vi har snart en ganska stor djurkyrkogård bland granarna.
Vad sorgligt! Stackarna...
Dottern har också begravt en hel del fågelungar på tomten. Såna som har ramlat ur sina bon och som inte ens fått ögon och fjädrar än. Det är lika sorgligt varje gång.
Nu får ni Micke klättra upp och näta för fläkten så inte det tragiska upprepas. Usch ... hoppas dom dog fort bara. Sånt där kan få mig att nästan må illa med tanke på att döden kom långsamt. Nu vilar dom tillsammans i alla fall.
Monica: det är lika hemskt varje gång. Selma tog en fågelunge i våras, men den lyckade jag faktiskt rädda!
Gunnel: det är en liten skorsten till fläkten, med hatt, så jag förstår inte hur de kommit in bara.
Jag tänkte också på hur de mött döden... Usch!
Skicka en kommentar