Dagen har varit så lång.
Somnade knappt en timme på eftermiddagen och visste knappt var jag var när jag vaknade.
Jag har inte gjort något idag.
Jag har bara varit.
Suttit rakt upp och ner. Klappat Selma. Gråtit.
Körde upp på minneslunden i förmiddags. Tände ljus för morfar.
Där var så vackert, efter helgens alla blommor och ljus.
Gick en hel timme på kyrkogården. Satt på en bänk en stund. Vinden blåste ganska hårt, men himlen hade en fantastisk färg.
Känner mig så otroligt trött.
Utan att jag har gjort något, inte ett endaste dugg.
Mamma är på väg hem, jag ska möta henne hemma. Jag vill prata, vill veta, höra...
Jag förstår att hon är helt slut, men jag vill bara vara där.
12 kommentarer:
Å lindalotta. Leste nu at din morfar hadde sovnet inn. Vil så gjerne krama deg hårdt og si at jag forstår hur du har det. Det kjennes så tomt ut når någon man er så glad i inte finnes mer. Man trenger ekstra varme og omsorg denne tiden. Så godt du deler med deg av dine tanker og følelser. Hoppas vi bloggere kan deg litt stød via kommentarer, selv om jag nog tror alle ville ha vært hos deg og bare holdt rundt deg lenge. Må si du har lagt inn några nydelige bilder til ære for din morfar. Jag ser i dom at han var høyt elsket. Ta vare på deg selv nå. Kram fra meg.
Sorg kommer i vågor och måste få ta tid. Jag förstår att din morfar var en väldigt fin människa. Ta vara på dig. Kramar.
Skönt att du fick chans både att få vara i fred med tankarna i minneslunden och får möjlighet att prata med din mamma!
Tänker på dig!
Man blir så otroligt trött av sorg! Gör så som du gör nu, tillåt dig att vara trött och gråt. Det hjälper, jag lovar dig... Kram!
Riktig sorg är att bearbeta tunga händelser. Förstår om du känner dig mer än trött!
Samuel
Åh, läste nu om din morfar. Du skriver så fint om honom. Du kommer alltid att ha honom nära i ditt hjärta. De goda minnena kommer tillbaka. Jag miste min mamma förra året. Hon dog med sin hand i min. Lugnt och fridfullt tog hon sitt sista andetag och kvar var vi alla hennes närmaste runt henne. Så sorgligt men ändå ett sånt fint slut.
Vet du, hon är med mig varje dag ändå. I tankarna "pratar" jag med henne och det känns som jag vet vad hon skulle ha svarat också.
Var rädd om dig! Gör det du gör....ta det lugnt, gråt och klappa katten....det hjälper till slut. En varm tröstekram till dig från mig.
Gråt ut, och prata med din familj. Det är väl det som känns bäst nu...och vila, förstås!
Kramar från mig!
Åh, Lindisen. Så fint du har skrivit om din morfar. Jag blir alldeles tårögd när jag läser det. Tänker på dig och dina nära o kära!! Du vet var jag finns om du behöver prata eller bara gråta!
Hälsa din mamma från mig!
Många kramisar
Jag tror du har gjort precis det man behöver göra i en sån här stund; bara vara och gråta, minnas och sörja.
En stor kram härifrån.
Jag har skrivit till dig, vännen.
Tänker på er!
Ja, jag bara instämmer med alla andra.
Hur många barn hade din morfar?
Prata och vila!
Skicka en kommentar