Över ett dygn har gått sedan begravningen.
Alla era tankar är ovärderliga för mig.
Det finns människor som jag aldrig har träffat som tänker på mig. Det känns overkligt, och samtidigt så skönt.
Ett fint mail låg i min inkorg från Panter, med tankar och en blomma. Hon är inte alls motvillig, tvärtom - väldigt välvillig!
Allting gick bra igår.
Det var så vackert i kyrkan med alla dessa blommor och ljus, där var så mycket blommor att de hade fått sätta några i fönsterna.
Min ena kusin sjöng Amazing Grace på svenska allra först och det var alldeles fantastiskt vackert! Jag är så stolt över honom, att han verkligen klarade av det. Tack goa Kim!
Många vackra psalmer och mer musik, tårarna rann... Höll mamma i handen.
Sen följde psalmer och avsked och jag kände mig så ensam, där jag stod med min lilla ros...
Nu börjar arbetet med att komma tillbaka till vardagen, att känna tryggheten igen, slippa vara orolig för varje telefonsamtal. Det är nu alla fina minnen får komma fram och glädja oss.
Jag bär dig med mig, för alltid morfar...
Lördag...
Sov länge och smög sedan ner och satte på kaffe, satte igång datorn, men orkade bara kika lite i min mail. Satte mig tillrätta i soffan och började fästa trådar på alla mina mormorsrutor (finns det något tråkigare??)
Men jag satte på tv:n och följde längdskidorna i Gällivare. Jag älskar verkligen skidåkning, både utför, på längden och tvären.
Havregrynsgröt slank ner efter en stund och flera muggar kaffe.
Under eftermiddagen var vi ute en sväng och det är där fotona är ifrån.
Kossorna går fortfarande ute och myser.
På hemvägen stannade vi till på Ica och kompletterade till kvällens middag. Jag avskyr att handla så jag satt kvar i bilen och tittade på folk.
Så det är väl dags att slita sig nu och ställa sig vid spisen :)
10 kommentarer:
Begravningar är, trots den stora sorgen, en fin stund.
Vardagen kommer så sakta att komma tillbaka till dig.
Skidåkning är kul i alla de former. När Vasaloppet går då sitter jag bänkad ifrån det dom startar till de första har kommit i mål.
Inte för jag tycker det är så roligt att handla men där litar jag inte riktigt på min andre hälft. Han kommer hem med icke svenskt kött och andra konstiga grejer. Nej...där är jag bäst :O)
Så skönt för kossorna att beta gräs så här länge. Har inte sett några mjölkkor häromkring på länge så dom är nog i "laggårn"
*Kramar om dig*
Tänker på dig massor vännen.
Jag tycker alltid att det är en tröst att begravningar är vackra med blommor och ljus och musik. Och så får man gråta och kan passa på att släppa lös känslorna och både själen och tårkanalerna rensas. Det är nyttigt att gråta - fast jag minns inte vad det är för ämnen som frigörs - bara att det är nyttigt.
Handla mat är astråkigt. Men det blir ändå alltid jag, för när maken handlar glömmer han allt viktigt och kommer hem med mängder av godis och glass och juice...
Bättre att han diskar...
Jag tror också att begravningar är viktiga .., jag ångrar bittert att inte vår Maria fick vara med när min pappa begravdes, - så himla dumt av oss -, hon var 4 år och hade klarat det hur bra som helst och det är ju själva livet!
Här är en till som AVSKYR att handla.
Helst skippar jag det helt.
Begravningar är som en tröskel att komma över. Det är skönt om de kan vara ljusa och vackra. Tror Bloggblad gar rätt om att det är nyttigt att få gråta ut.
Fantastiskt att det är så grönt på dina bilder och kossor som har gräs att beta fortfarande.
Gunnel: begravningar är verkligen en fin stund, så värdigt och vackert.
Jag ser också Vasaloppet, och om en liten stund är det stafettdags i Gällivare.
Handla gör jag nästan aldrig, knappt en gång i månaden. I början kom det hem alla möjliga saker i Mickes kassar, men nu, många år senare, är det hur bra som helst! :)
Det är verkligen en tröst med begravningar, man får gråta tillsammans med alla nära och kära och musiken har en läkande effekt.
Handla gör jag som sagt inte och Micke har lärt sig ;)
Elisabet: jag tror jag var 10 på min första begravning, min farfar.
När min gamlamorfar dog var jag tre årr och jag tror inte jag hade kunnat sitta still, men det vet man ju inte nu. Döden är en del av livet, så är det ju bara.
Du kan få låna Micke när du behöver handla :)
Londongirl: begravningen är ju ett sista farväl och den hade inte velat vara utan. Fast vi var mörkklädda så var det ljust ändå. Vackert.
Kossorna är ju mina arbetsgivare så jag är glad så länge de kan gå ute och mumsa gräs.
Vilken härlig bild! Den där med lönnlövet.
Bert: tack!!
Det är beröm som heter duga, när det kommer från mästerfotografen själv. Det var så otroligt gult!
Tack för "rapporten", jag har undrat hur du haft det.
Samuel
Skicka en kommentar