LindaLotta

Har sovit i flera timmar i omgångar.
Ändå kommer det inte att vara några problem att somna när jag kryper ner för natten.
Ni skriver så fint till mig i era kommentarer och ni kan inte ana hur mycket det betyder för mig.
Att kunna skriva av sig och få feedback på att man inte är konstig eller ovanlig, det är värdefullt.
Förr skrev jag dagbok, men den ville jag inte att någon skulle läsa.

Har pratat med mamma vid flera tillfällen idag. Hon är så trött och ledsen. Och ovanpå allt så har hon blivit förkyld och fått feber. Ännu ett bevis på att kroppen regerar fysiskt på något som är psykiskt jobbigt.

Det jag går igenom är ju ingen nyhet och det händer någon varje dag. Men när man är mitt uppe i det så är det som om det aldrig ska kännas bra igen.
Men det vet jag att det kommer att göra. Bara att ta en dag i taget, det räcker just nu.


Imorgon är det fredag.
En helg väntar på oss alla.
Micke och jag ska försöka komma iväg till havet på lördag. Känna doften av salt vatten, känna vinden nypa i kinderna, blunda och bara vara där, i nuet.

På söndag är det ljuständning för morfar. Då kommer vi att träffas allihop. Det kommer att bli jobbigt, men nödvändigt. Kramas, vara nära varandra.