Idag har jag varit på jobbet.
Jo, jag var där. Men vad jag gjorde, det har jag absolut ingen aning om.
Jag är så trött.
Kroppen är tung som bly.
Huvudet fullt att seg sirap.
Jag måste lägga mig en stund, vila.
Fattar inte hur jag kan bli så trött. Att jag är ledsen, det är fullt naturligt och det förstår jag.
Men att jag skulle bli så trött...
torsdag, november 09, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kramar om!
Det var likadant för mig när mormor dog, jag var supertrött.
Jag tror att det är all spänning innan, all oro osv. Efteråt väller allt fram liksom.
Ta hand om dig ordentligt nu. *kram kram kram*
Jag har läst dina senaste inlägg om din stora trötthet. Kan det inte vara dags för en hälsokontroll?
Du skriver så fint om din morfar!
Hälsningar,
Smulan (sjuksköterska)
Jag tror som Ellis att du är genomtrött pga att du har burit på en spänning så länge. Sen när allt är "över" då släpper spänningen och kroppen kommer till vila.
Fast "över" är inte rätt ord att använda nu för ni har en hel del framför er fortfarande.
Var rädd om dig och lyssna till din kropp. Jobbet finns kvar och är inte livsviktigt.
Kram från mig
Kram til deg.
Och jag säger: så fint du illustrerar dina känslor med blombilderna.
Ta vara på dig, linda.
Hälsa till mamma.
Jag säger som Elisabet. Du beskriver verkligen dina känslor med blombilderna.
Kram!
Tänker på dig! Kram!
Skicka en kommentar