.jpg)
Till skillnad från känslan, två inlägg ner, så har jag upplevt en helt annan känsla idag.
Jag har pratat med en mycket, mycket kär vän via msn under flera timmar. Vi har inte pratat på väldigt länge, så det var en del att gå igenom...
Jag trodde att vi kanske hade nått slutet på vår gemensamma resa, men så var det inte när allt kom omkring.
Istället har vi idag, kommit varandra ännu närmre och det är en jätteskön känsla.
Jag är så glad för den här personen, så ni kan inte ana.
Tack för att Du finns!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så glad man blir når man hører sånt : = )
Julie: du kan tro att jag är glad, har en varm känsla i magen!
Jag har tappat kontakten med min allra roligaste kompis som jag hade i ca 30 år. Men men kanske det ändå inte är försent att knyta kontakten igen. Sen var det det här med att ringa och ta första steget. Det är inte så att vi har varit ovänner eller så utan det har bara runnit ut i sanden.
Gunnel: jag vet precis! Vi hade vänner som vi umgicks med, alltid! Allt vi gjorde var tillsammans med dem, även om vi var noga med att ta pauser. Något hände för fyra år sedan och vi vet inte vad. Jag skrev ett långt brev till dem, då jag fått reda på att de fått barn och gratulerade, det enda jag fick tillbaka var, ett högst opersonligt, maskinskrivet brev.
Vi blev både ledsna, arga och besvikna. Nu är hoppet om att vi ska återförenas borta, men det kan ibland göra otroligt ont när jag tänker på det.
Man kan nog inte återförenas med alla, vi har haft vår tid med dem, nu finns det andra som tagit den platsen.
Men jag tror ändå starkt på, att man ska försöka, om man känner det minsta lilla för den/dem. Det kan man aldrig ångra.
Lycka till, om du tar det första steget.
Skicka en kommentar