.jpg)
Tog mig samman, ett djupt andetag och sen åkte jag till kyrkan.
Körövning.
Idag var vi inte så många, det var en befrielse. Jag fick sjunga lite och tankarna som maler försvann, om så bara för en stund.
Tankarna på varför, varför jag känner så här.
Hem, in genom dörren, hej till Micke och då ringde telefonen. Djup suck! Orkar inte, vill inte.
Svarade och blev alldeles varm i hjärtat.
Pappa. Min älskade pappa. Han hade läst mina rader på bloggen och ville prata.
Vi pratade länge, om allt möjligt.
Om mig, om en fågel som trillat ner i vår fläkt, om den nya regeringen, om tv-avgiften, om Göteborg, om Andrea Brocelli, om tåg och buss, om morfar, om mamma, om god mat och öl och snaps.
Nu sitter jag här, fortfarande varm i hjärtat.
För alla er som skänker mig några tankar, för mamma och pappa, för Micke och Selma och för mina riktiga vänner... utan er hade det inte varit lönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Tänk att ett telefonsamtal kan göra så mycket!
Hoppas att du snart mår mycket bättre!
Kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram
K R A M !!
Släpp fåren lösa ett tag, Lindalotta!
;)
Monica: ja, det var så härligt att prata med pappisen. Det var så okomplicerat och enkelt.
Ellis: KRAMAR
Bert: ja just det, så enkelt är det ju egentligen ;)
Wow, hoppas jag har samma kontakt med mina döttrar som du och din far har: härligt!
Trevlig helg på er!!
Samuel
TRevlig helg på dig Lindalotta!
DMH: det är jag övertygad om att du har! Mina föräldrar är superviktiga för mig, båda två.
Ha en bra helg!
Lilla B: en riktigt trevlig helg till Dig med!
Så skönt att höra att du känner dig lite bättre till mods.
Vilken tur att du svarade i telefonen.
Gott att höra om samtalet med din pappa... Positiv energi är vad du behöver.
Gunnel: det är det där undermedvetna... Jag kunde ju lika gärna bett Micke att svara och missat de där första orden och pappas röst i mitt öra.
Qi: jag får så mycket energi av alla er som lämnar små och stora avtryck i mitt liv. Tack!
Men käre tid .. här har jag snurrat runt i livets tumlare och inte hunnit med att se på andras bloggar.
Här kommer en stor och varm kram, lindalotta!
Elisabet: du har väl det snurrigt om någon. Det är Du som ska ha den där kramen. Så här kommer en stor i retur!
Skicka en kommentar