LindaLotta

Vilken dag detta har varit...
Det svänger fram och tillbaka. Tårarna kommer och håller på att rinna över, för att i nästa sekund avlösas av ett bubblande skratt.

Mamma och jag for österut, till en liten by någon mil väster om Simrishamn och fick söndagsmiddag hos mormor, biff med potatis, morötter, lingon och gudomlig sås. Efter det var det äppelpaj med vaniljsås. Under tiden tittar min morbror och moster in och säger hej. De är ute och vandrar i det vackra vädret och så pratar vi om matchen igår. Matchen med stort M. Kvalet till division 5, de klarade sig kvar, tack vare mina målspottande kusiner. Och så gläds vi över det.
Sen diskar mamma och mormor och jag börjar plocka ner gardiner, för mitt i röran så ska det sättas in nya fönster, klockan sju imorgon bitti.
Sen tar vi vårt pick och pack och sticker mot Ystad.

Mamma och mormor sitter fram och jag sitter som en annan madame där bak och kameran går varm.

Mormor

Så kommer vi till Ystad och mamma och jag pekar och ler, vi vet vem som bor här... :)

In på sjukhuset och in till min morfar...
Å, jag skulle kunna stortjuta på stället. Han tynar bort och han är så grå...
Mamma donar och fixar och hjälper och skojar med honom.
Hon rakar honom och då är de så fina när de gör samma min, för att räta ut kalkonhalsen. De skrattar så gott när de kommer på hur de ser ut.
Mormor kammar honom och sen gör mamma vid hans händer.
Han är så kall... Både om händer och fötter. Jag bäddar om honom under tiden och håller hans fötter i mina händer.


Sen dricker vi kaffe. Mamma och mormor mumsar choklad och pratar. Jag sitter tyst. Kan inte tugga. Morfar får inget äta, och jag undrar vad han tänker.
Sen raggar mamma upp en rullstol och vi tar med honom ut i solen och då, just då, ser han ganska fridfull ut.
Och från ingenstans så säger han med lite finlandssvenska i rösten: "Jag vill tacka livet" Då skrattar vi, allihop.
Vi tittar på vår bil och morfar förundras över att färgen har blivit så bra efter krocken.
Han frågar flera gånger hur det är med Micke och vad han gör osv.

När vi ska åka skär det i hjärtat.
Ingen av oss vill lämna honom där. Ensam. Kall.
Vi kramas och han klappar mamma på kinden och när jag kramar honom en gång till, så säger han - ja du, mitt lilla bb... (barnbarn)

När vi åker hemåt så kommer alla tankarna och vi är ledsna båda två.
Väl hemma så tittar vi på bilderna från dagen och mamma ler ibland och torkar en tår ibland.
Om han bara slapp att ha ont...