Nu har morfar kämpat färdigt.
Redan under natten får jag reda på att slutet är nära.
Mormor, mamma och hennes två bröder är hos morfar, med honom, de sista timmarna. Nära.
Jag ligger i min säng, vaken, och tittar ut i den mörka natten. En enda stjärna håller mig sällskap.
Jag måste ha slumrat vid halv sex för när jag blir väckt av telefonen en timme senare, är stjärnan borta.
I telefonen hör jag mamma berätta att morfar är död, efter några sista rossliga andetag.
Rösten bryts, tårarna väller fram.
Hans familj var med honom, hela vägen, och mamma pussade morfar på pannan 06.35 då han somnade för gott.
Jag gråter. Mycket.
Huvudet känns som en bikupa.
Det surrar.
Ringer pappa. Ringer jobb. Hör omtänksamma röster i mitt öra.
Brygger kaffe.
Tänder ljus.
Oron som gnagt i mig, i flera veckor, den är borta. Den har ersatts av sorg, saknad och... lättnad. Morfar slipper att ha ont. Morfar har tagit nästa steg.
Tänker på mormor som mist sin man, mamma och hennes bröder har mist sin pappa.
Mina kusiner och jag, vi har mist vår farfar och morfar.
Till natten kommer stjärnan som jag såg att ha fått sällskap, av en alldeles ny stjärna...
Himlen ljusnar, en ny dag börjar där ute.
Du finns för alltid i våra hjärtan, Morfar.
13 kommentarer:
Du skriver så fint att det nästan känns som om man förstör något med en kommentar här.
Jag vill bara säga att jag tänker på er. Kram.
Monica: du förstör ingenting. Dina tankar värmer... Kram
Lindalotta, du skriver så vackert om din morfar och om din lättnad att han nu inte lider mer. Tänker på dig och dina kära, kram till dig, en stor!
Det är Svårt att säga Någonting.
Stor kram Till Dig.
Stor Eloge också, för Ditt välformulerade inlägg.
Vi tänker på dig och de dina. Kramar till er alla!
Samuel
Qi, Eva och DMH: tack för era tankar. Det är i sådana här stunder man behöver dem som mest.
Kramar till Er alla.
Jag skickar goda tankar och värme och kramar!
Min farmor gick bort i våras. Hon var gammal, 94, men det blir så himla tomt även om man är lite förberedd.
Jag vet hur du känner!
Men som du skriver; en ny dag ljusnar där ute!
Jag håller med Monica, du skriver så otroligt vackert...
Fick närapå tårar i ögonen när jag läste ditt fina inlägg. Din Morfar hade en fin och varm familj, den saken är helt säker!
Kramar!!!
Säger som de andra att du har skrivit så fint. Mina ögon blir tårfyllda. Blir påmind om min mormor. Men så länge vi minns finns dom kvar.
Tänker på dig!
Kramar från mig
jag tänker på dig och din familj,
sänder er många varma tankar!
Du skriver väldigt fint och rörande om din morfar
och minneslunden ser jättevacker ut.
KRAMAR!
Men oj,oj,oj ...., vad är det som har hänt, tänker jag!
Och så förstår jag.
Det är ett sånt samtal jag bara går och väntar på.
Jämt.
Kramar till er alla.
Elisabet.
Med dig.
Sänder tröstande tankar till dig.
Skicka en kommentar