Ännu en dag går mot sitt slut.När man är sjuk så går dagarna in i varandra, den ena är den andra lik och till sist vet man knappt vilken dag det är.
Jag orkar inget och gör inget... Ganska trist faktiskt.
Så här har jag haft det sedan i fredagskväll, jag börjar tröttna.
Mormor ringde för en stund sedan. Hon var så snackig och glad. Skönt att höra henne så.
Hon hade tänkt ringa mig igår men glömt bort det och kommit på det mitt i natten, då vågade hon inte ringa. Hon höll på att glömma det idag med, men kom på det.
Hon ville, än en gång, tacka för alla foto jag tog under morfars sista tid.
Nu hade hon suttit i lugn och ro och tittat noga på varje kort och hon är så glad över dem.
Lilla mormor... Det var det minsta jag kunde göra och det värmer mitt hjärta att du är glad för dem.
3 kommentarer:
Åh vad jag saknar min lilla mormor... Det är 20 år sedan hon försvann från den här jorden men hon lever kvar i mina minnen. Fint att din morfar får göra det genom din mormors minnen.
Ska den där förkylningen inte ge med sig snart...? Förstår att du är less :(
*bjuder på te med len honung*
Kram!
Tänk .., om man får ha sån kontakt med en vuxen Emma och Emil ..... .-)
Du ger mig hopp Linda.
Och du med Annika.
Krya på dig nu Linda.
Vad härligt at du har en mormor! Min dog för längesedan, men jag minns henne som igår. Hon var så fräsig - en gång bytte vi en psalmbok mot en kortlek!! Lite ogudaktigt, tyckte mormor, men hon ville gärna ha min psalmbok jag fåt i skolan, eftersom det var så stor och tydlig text i den:))
Sköt om dig nu så du blir frisk.
Skicka en kommentar