LindaLotta

Har tillbringat dagen med mamma i Lund.
Jag bodde 11 år i Lund, från att jag var 9 tills jag fyllde 20.
Det är min ungdomsstad med otroligt många minnen, av alla slag.
När vi skulle parkera så valde vi parkeringshuset under Stadsbiblioteket, vi gjorde våra ärenden och sprang på en gammal bekant.
När vi skulle hämta bilen möter min blick BOKBUSSEN nere i parkeringshuset.
Jag blev alldeles varm i magen.

Innan vi flyttade till Lund så bodde vi en by ca 2 mil utanför stan och där fanns bara en liten affär och en skola med totalt 80 elever i årskurs 1-6.
Någon gång i månaden kom den stora höjdpunkten, Bokbussen.
Jag lånade och jag läste.
Jaja, först var det mamma och pappa som läste för mig.
Alla Astrid Lindgren, Katitzi mfl.
Minns även att vi harvade igenom hela "Svarta Hingsten"-serien och det är några böcker det :)
När jag såg bussen idag så kom härliga minnen över mig och den ser ju precis likadan ut!
Utvändigt...


Invändigt har det hänt en hel del... Minns att det var brun heltäckningmatta på golvet.
Hur man nu kan lägga sådant på minnet.
Sen minns jag doften.
Åh, det doftade så speciellt..
Det är verkligen ett härligt barndomsminne för mig.

Bilderna har jag lånat härifrån.

Senare åt vi lunch på Nova, och vi mumsade och pratade.
Vi tittade lite i affärer och provade kläder och synade och kommenterade.
Det var en härlig stund!

När vi går där inne på Nova så kommer två urstiliga poliser gående.
Den ena tittar en gång till på mig och säger: Är det inte du Linda?
Då var det en av Mickes bästa vänner sedan lumpen.
En mycket trevlig man som har utseendet och sättet med sig. Han har en jättegullig fru och de har fått två barn.
Jag fick en bamsekram och ett bländande leende.
Tiden gör att vi går på olika håll och vi har inte hållt kontakten, men jag vet att när jag berättar detta för Micke så kommer han att bli så nällad att prata med Jonas igen.

När jag vänder mig till nästa polis så får jag nästan dåndimpen, där står en av mina bästa vänner från högstadiet och gymnasiet! Ännu en bamsekram och snackelisnack.

Världen är bra liten, att just de skulle komma där, just då.

Det gick inte så bra med det där jag skrev om igår så jag kände mig ganska deppig, men efter att jag träffat Jonas och Håkan så sken jag som en sol. Det är väl härligt med gamla vänner som är precis så där som om det var igår vi träffades.