Ute lyste solen på snön som kommit under natten och det gnistrade så vackert.
Vi klädde på oss bra och gav oss ut.
Det var rena ljusterapin att komma ut. Vi stod länge med ansiktena mot solen och bara njöt.
Fåglarna mumsade i sig av nya talgbollar och det var alldeles tyst omkring oss.
Vi kom ut på vår lilla väg och mötte nästan direkt en kattunge som var så tillgiven och kelig. Hon satten klorna i mina byxor och började klättra uppför mitt ben. När jag satte mig på huk så hoppade hon upp i mitt knä och stångade lite försiktigt med sitt lilla huvud mot min haka.
Jag hade aldrig sett katten förr och tyckte att hon såg lite tilltufsad ut, men änså väldigt fin.
Vi pratade fram och tillbaka om vems katt det kunde vara och sen sade vi hej då till henne.
Trodde vi...
Hon följde oss som en hund.
Vi fick vända efter en stund för att inte leda bort henne alltför långt. När vi kom tillbaka till vårt hus så var grannens hund ute och då sprang katten och gömde sig.
Då skyndade vi på stegen lite så att vi kunde få komma iväg på vår promenad.
Vi hann 50 meter innan vi mötte nästa katt...
Återigen satte jag mig på huk och fick genast en ny katt i mitt knä.
Och han spann och kelade han också.
Vi pratade en stund och sen satte jag ner honom på marken. Vi fortsatte med en ny katt som följeslagare.
Vi funderade över hur långt vi vågade gå med katten efter oss. Jag vet att katter inte är dumma och oftast hittar hem igen, men det känns ju så onödigt att dra dem med sig på långa äventyr.
Som tur var så mötte vi ett annat par som katten blev rädd för, den sprang in på en gård och då skyndade vi åter på stegen.
Nere i Aggarps By hittade jag mina ulliga vänner :)
När vi vände hemåt igen började vi prata om kattungen, eller rättare sagt, jag började prata om den...
Att vi skulle hålla koll på den och se om den hittade hem och fick mat osv, annars kanske vi fick ta hand om den.
Micke tittade lite på mig och muttrade något... :)
När vi kom över kullen så mötte vi vår granne med kattungen i famnen.
Åh, är det din katt? frågade jag.
Nä, men jag tror jag vet vems den är, de var och letade efter en katt igår så jag är på väg dit med henne.
Vilken lycka att det slutade så bra.
Vi fick ingen ny katt visserligen, men katten hittade hem och blev nog väl mottagen.
15 kommentarer:
Vilken trevlig promenad ni hade. Det är inte illa att få så trevligt sällskap, men vad hade Selma sagt om ni hade kommit hem med "en lille en"? :o)
Men blåste det inte hos er? Här sken solen ljuvligt på snön - men isvindarna piskade i ansiktet... inte alls behagligt, så jag gick inte hela min långpromenad utan vände efter 2 km.
Fin promenaad, ljusterapi är precis vad man behöver. Här blåste det också en hel del, men i skogen är man lite mer skyddad. Öronen var dock röda, som vanligt.
Skönt att katten tycks ha ett hem.
Mildamakter: förmodligen hade inte Selma tyckt att det var så trevligt, men när hon väl fått snusa lite på den nya så tror jag att hon hade smält :)
Bloggblad: nej, ingen blåst, vilket är ovanligt i Skåne :)
Vi kände när vi gick hemåt att det började så smått men det var hur behagligt som helst.
Panter: som sagt, när det böåser här, så blåser det verkligen eftresom här är så öppet.
Å det var så härligt med snö och sol :)
Min oro i magen släppte när grannen kom med katten. Och skulle den nu mot förmodan inte höra hemma där så är jag övertygad om att de själva tar hand om den så länge.
Bettankax: solen är bra för skelettet! Undras vem som har lärt mg det... *fniss*
Du missar väl inte finalen i "på Spåret"??
Jag hade bara en långärmad t-shirt under jackan och var så varm och go ändå :)
Den är jätteskön!
Snälla Lindalotta kan vi inte byta?! Du har ju Snödroppar hos dig och jag har massor av snö.
Vilken härlig promenad ni haft idag. Klart ni ska ha en kattunge till sällskap åt Selma! Kanske ni ska ha en liten Trasseltass härifrån när vi får nästa kull?
Vilken lycka att katten fick komma hem.
Londongirl: å, mer än gärna!!!
Jag vill verkligen ha ett "syskon" tll Selma, men Micke är mer reserverad...
Fast han är sugen på en "Tasha-katt", alltså en sådan som Monica har.
Jag försöker bearbeta honom... ;)
Mamselamsen: ja verkligen, men annars hade den fått vara hos oss så länge, jag hade inte kunnat låta den vara ute när det är så här kallt.
Så mysiga bilder och herlig tekst. Ble så glad for at få følge med på eran promenad. Jag skrattar virkelig av deg og katter. Har det selv slik. Tror at alle katter jag møter er hemløsa. Så godt katten kom til sin familie da. Ha en jættefin kveld : )
Men vad skådar mitt öga...snödroppar?? Snart börjar vi blogga om våren igen...känns inte så länge sen faktiskt.
Det där med att möta katter är kul. Jag är också en som antingen pratar med dom och dom kommer fram så jag får stryka på dom...eller så sätter jag mig på huk och oftast blir dom väldigt kamratliga. Skönt att det löste sig med kattungen.
Men åååå, så vackert ni bor, lindalotta!
Julie: du är nog strået vassare ändå, med alla djur :)
Men visst gör det ont i hjärtat när man ser någon som verkar ensam och utanfaör.
Gunnel: javisst, snödropparna är på god väg och den här hade ju faktiskt börja blomma, jag ser den i rabatten när jag går och hätar tidningen :)
Klart man pratar med katter och hundar med för den delan :)
Elisabet: du har ju varit här, men då var det alldeles mörkt.
Du får komma hit och följa med på vår favoritrunda, den är så vacker och det finns många vackra fönster :)
Kul att följa med på promenaden :-).
Härliga omgivningar, fin blomma jag riktigt känner att nu snart vänder det mot våren :-). Fin jacka, härlig mössa, fina ulliga vänner.
Skönt att lilla katten fick hjälp att hitta hem.
Fina bilder och lyckligt slut!
Åååå så fina bilder! Vad härligt att få följa med på er promenad!
Själv kurar jag inne. Jag tror jag ska vinterstrejka.
Tina: fin mössa, nja... Men varm och skön :)
Och det var en lättnad när katten fick komma hem.
Pia: tack! Och som sagt, lyckligt slut.
Ellis fryslort:) När det är så fint som det var igår då ÄLSKAR jag vintern!
Kura du inne vid brasan, det är du väl värd.
Kram
Skicka en kommentar