Det susar i säven...

... och det är mörkt ute. Just nu är det uppehåll och vinden känns faktiskt ganska ljum. Men det blåser ganska hårda vindar från sädesfälten utanför vår trädgård. Granarna silar vinden försiktigt så att den blir mer skonsam för oss. Men Selma vill inte vara ute, hon tycker inte om när det blåser, då ligger hon hellre hos någon av oss. Det är ett hösttecken...
Ja, jag tjatar om vädret, jag vet... Men det är viktigt för mig.
I fjol hade vi en skonsam höst, en mycket skonsam till och med, man märkte nästan inte av den. Det var fint långt ut i oktober. Sen kom vintern och vi hade faktiskt en riktig vinter. Jag tycker om när det är snö på vintern, det hör till. Men det är vi inte så bortskämda med i Skåne, här brukar det vara blaskigt, blött, grått och väldigt smutsigt. Men förra vintern var alldeles vit, i flera månader, det var härligt. Våren försvann i ett nafs och sen var sommaren här. Sommaren 2006, vi kan inte klaga, vi har fått fler soltimmar än på mycket länge och värmerekorden slogs flera gånger om. Nu har jag hunnit runt ett helt år... Och jag vill att sommaren ska vara till oktober i år också...