Varför??

Varför utsätter jag mig för detta? Vecka efter vecka sitter jag där och tuggar på naglarna, skriker ömsom av glädje och ömsom av irritation.
Man är nästan med därute, man springer på stället och tittar nervöst på klockan.
När det går vägen är det en härlig känsla, men när det inte gör det så sitter det en tagg i bakhuvudet.
Tyvärr har jag blivit besviken de sista gångerna, jag vet ju att de kan så mycket bättre...
Kom igen killar, visa nu de himmelsblå takterna! HEJA MFF!!