Tack...

Nu har det regnat länge, i snart ett dygn. Och det är inget litet fint sommarregn som kommer, portarna till himlen står verkligen på vid gavel. Det har inte regnat på nästan två månader och nu ska allt komma på en gång. Men det här upplägget är faktiskt inte bra, inte för någon. Bönderna, eller rättare sagt grödorna, hade behövt regnet fördelat på hela sommaren, nu finns det risk för att det odlade tar ännu mer skada. Tydligen slås kornen ur axen och trillar till marken så att man inte får med dem när man skördar. Skog och mark suger i sig så gott det går, men i trädgården dignar blommor och växter under tyngden. Nu nickar de av för mycket vatten… Jag har inte skaffat mig någon regnmätare ännu, men när vår pump som är kopplad till dräneringen runt huset får jobba, då är det mycket vatten i marken.

Jag var ganska deppig när jag lade mig igår och somnade till regndropparna, men försökte peppa mig med att det är bra att det regnar på natten så att solen kan lysa på dagen. Tyvärr vaknade jag till samma ljud, tunga, tunga regndroppar smällde på fönsterblecket. Jag suckade och vände mig om och läste lite…
Vad skulle jag göra? Det var inte ens lönt att tänka tanken att klä mig i regnkläder och bege mig ut och pantera det sista i rabatten på framsidan.
Jag slängde i en maskin tvätt och gick ner till dukat frukostbord. Micke, som vet hur dåligt jag mår när jag inte kan vara ut och skrota i trädgården, sa lite försiktigt; ”jag har satt igång datorn till dig”. Helt plötsligt vände humöret. Jag kunde ju blogga precis hela dagen =)
Just detta har många bloggar handlat om på sista tiden. Man får ett behov av att läsa, skriva och titta på vackra bilder. Sen får man så mycket tillbaka, alla som skriver till en, alla som kommenterar och lämnar avtryck, det får mig att må bra. Jag lär mig så mycket hela tiden, både praktiska användbara saker och även om hur människan är. Jag har blivit så involverad i vissa av er, så att tankarna på er finns i bakhuvudet hela tiden.
Numera ser jag på saker och ting annorlunda, hur man kan föreviga ett ögonblick för att kunna dela med sig till sina bloggvänner. För ni är mina vänner, och ni vet precis vilka ni är.
Tack för att Ni finns!

Mina finaste somrar utomlands har jag tillbringat i den grekiska övärlden, och idag kan jag längta dit, till solen och värmen. Då passar bilden på Grekisk Vädd bra…